Sida 364
Eskilstuna
väsentligen tillkommit genom honom. Jfr bl. a. L. Helwigs "Den danske kirkes historie" och A. D. Jörgensens "Den nordiske kirkes grundläggelse og förste udvikling". C. R.
Eskils gemak l. mak, fyra omkr. 6 m. (20,2 f.) höga hvalf, som skola hafva varit belägna i bottenvåningen af Stockholms forna slotts sydvestra del. Hvalfven användes under k. Gustaf I:s tid till skattkammare och tjenade till den afsatte k. Erik XIV:s fängelse (Okt. 1568--Juli 1570).
Eskilsson, Peter, genremålare, f. den 28 Sept. 1820 i Billeberga socken, i Malmöhus län, tjenstgjorde i sin ungdom först som underofficer vid Göta artilleriregemente och sedermera som bokhållare vid Göteborgs arbetsinrättning. Åren 1850--53 begagnade han undervisningen vid Akademien för de fria konsterna och framträdde det sistnämnda året för första gången å Akademiens utställning (med en Köksinteriör). S. å. följde han den stora utvandrareströmmen till Düsseldorf, der han sedermera någon tid arbetade på Tidemands atelier. De arbeten, som härröra från denna tid, behandla, i enlighet med den Tidemandska skolans allmänna riktning, ämnen ur allmogelifvet. I Sverige var det Dalallmogen, som vid denna tidpunkt företrädesvis fick släppa till de pittoreska motiven. -- Efter återkomsten till Stockholm, 1859, egnade sig E. åt fotografien; men 1866, på den skandinaviska Industri-utställningen i Stockholm, framträdde han å nyo, med tre dukar, bland dem Movits målare, behandling af ett Bellmansmotiv, det område, som han sedermera med största framgång och förkärlek odlade. 1866 blef han Akademiens agré. Året derpå inköpte staten hans Målare på studieresa samt 1868 Käggelspelet hos Faggens, hans måhända bästa arbete, båda i Nationalmuseum. Under de följande åren målade han åtskilliga smärre genrestycken (Episod af ett bröllop, 1870, samt äfven Bellmansmotiv). -- E. egde ej en ovanligare begåfning; hans konstnärliga fantasi rör sig inom ett ganska begränsadt område, och ej ens på detta visar han någon synnerlig skärpa eller originalitet i uppfattningen. Hans bristfälliga underbyggnad och sent påbörjade studier hindrade honom att blifva en fullt säker tecknare; som färgkonstnär sluter han sig till den samtida Düsseldorfskolan, något klarare och renare framhållande lokalfärgerna och med en i det hela ljusare färgskala. Emellertid uppenbara sig i de bättre af E:s taflor så mycken flit och omsorg i detaljbehandlingen, ärlighet i sträfvandet och glädje åt arbetet, att de nätta dukarna, med sina små, väl anordnade, om ock något stela figurer och den godmodigt idylliska stämningen, taga sig ut som ganska behagliga kabinettstycken. -- E. flyttade 1871 från Stockholm till Bermö, nära Sigtuna, och afled der d. 29 Jan. 1872. Upk.
Eskilstorp, socken i Malmöhus län, Oxie härad. Arealen 780,5 har (1,581 tnld.) 397 innev. (1879). Annex till Gessie, Lunds stift, Oxie kontrakt.
Eskilstuna, uppstad i Södermanlands län, på ömse sidor om den genom kanaler segelbara
Eskilstuna-ån, 7,5 km. (0,7 mil) från dess utlopp i Mälaren, upptager, med tillhörande stadsjord, 228,5 har (463 tnld.) 7,692 innev. (1879). E. bestod förr af den ö. om ån belägna "Gamla staden" samt de på vestra sidan liggande "Nystaden" och "Fristaden". Den sistnämnda uppstod 1771, då arbetare i jern, stål och metaller fingo rättighet att der nedsätta sig och idka sin handtering fria från kronoutskylder, tull och accis, mot skyldighet att hafva en verkstad i hvarje gård. Genom k. reglementet d. 2 Mars 1833 förenades "Gamla staden" och "Fristaden" till ett samhälle med lika fri- och rättigheter under gemensam benämning Eskilstuna fristad. I senare tid har en ny stadsdel tillkommit genom bebyggande af den n. om "Gamla staden" belägna, genom k. brefven d. 28 Aug. 1829 och d. 10 Maj 1861 från Eskilstuna kungsladugård afsöndrade marken. 1867 omreglerades staden, i det att "Nystaden" och "Fristaden" sammanslogos till en stadsdel, "Vester", och af "Gamla staden" och f. d. kungsladugårdsmarken bildades stadsdelarna "Norr" och "Söder". Intill "Vester" ligger Karl Gustafs stad, som, utom i polisärenden, hör till Fors socken och Vester-Rekarne härad. Staden, hvars hus, tomter och jord 1876 upptogos till 3,183,000 kronors taxeringsvärde, är i allmänhet regelbundet byggd, till största delen af trä. På torget i "Fristaden" finnes en minnesvård öfver Sven Rinman (d. 1792, såsom direktör öfver "Fristaden"). I "Gamla staden" ligga rådhuset, kronohäktet (byggda 1849--51) och i "Nystaden" det nya lasarettet för Rekarne härad samt E. och Torshälla städer. Kyrkan, belägen inom Fors socken, är af mycket hög ålder. E. har ett femklassigt elementarläroverk, en teknisk söndags- och aftonskola (sedan 1859) med modellkammare och ständig utställning af Eskilstunasmiden, en aftonfolkskola, sparbank (sedan 1827) samt trå bankkontor. I staden utgifvas tvänne halfveckotidningar. E:s förnämsta näringsgren är jern- och stålförädling, bedrifven dels såsom fabriksindustri, dels såsom handtverk, hvarvid arbetet i allmänhet är mycket fördeladt, så att t. ex. särskilda slags verktyg, olika slags lås, knifvar o. s. v. förfärdigas af särskilda yrkesmän. Största fabriksanläggningarna äro Munktells faktori (mekaniska verkstäder, gjuteri m. m. samt egen hamn), en af de största dylika anläggningar i Sverige (174 arbetare 1876) samt E. manufakturaktiebolags fabriker vid Tunafors, straxt s. om staden. I dess närhet ligger L. F. Ståhlbergs verkstad för tillverkning af finare bordsknifvar. 1879 hade staden 129 handtverkare, med 345 arbetare, 46 fabriker, med 751 arbetare och ett tillverkningsvärde af 1,255,015 kr., samt 65 handlande, med 40 biträden. Genom Eskilstuna kanal står staden i förbindelse med Mälaren och genom Oxelösund--Flen--Vestmanlands jernväg med statens jernvägsnät. 1879 ankommo till E. 259 fartyg, om 12,010 tons, och afgingo 259 fartyg, om 12,010 tons; s. å. egde stadens innevånare 1 segel- och 3 ångfartyg, om tillsammans 174 tons. E. utgör jämte Fors och Klosters socknar, tillsammans 8,584 har (17,389 tnld), ett
Källa: Project Runeberg ·
