Sida 28
Dybeck, Richard, fornforskare
Dvärgekorre, zool. Se Ekorreslägtet.
Dvärgfalk, zool. Se Falkslägtet.
Dvärgfladdermus, zool. Se Fladdermöss.
Dvärgget, zool. Se Getslägtet.
Dvärggås, zool. Se Gås-slägtet.
Dvärghjort, zool. Se Hjortslägtet.
Dvärgmus, zool. Se Mus-slägtet.
Dvärgmås, zool. Se Mås-slägtet.
Dvärgnandu, zool. Se Nandu.
Dvärgnäbbmus, zool. Se Näbbmus-slägtet.
Dvärgpalm, bot. Se Chamaerops.
Dvärgpapegoja, zool. Se Papegojeslägtet.
Dvärgrördrom, zool. Se Hägerslägtet.
Dvärgseglare, zool. Se Tornsvaleslägtet.
Dvärgsimpa, zool. Se Simpslägtet.
Dvärgspett, zool. Se Spettslägtet.
Dvärgstrandvipa, zool. Se Strandvipeslägtet.
Dvärgsvan, zool. Se Svan-slägtet.
Dvärgtrapp, zool. Se Trappslägtet.
Dvärguf, zool. Se Ufslägtet.
Dvärguggla, zool. Se Uggleslägtet.
Dvärgugglesvala, zool. Se Ugglesvala.
Dvärgvaktel, zool. Se Vaktelslägtet.
Dy, Dytorf l. Torfdy, geol., den mörka, bruna eller svartbruna jord, hvilken utgör hufvudmassan i våra mossar och kärr och som består af mer eller mindre förmultnade växtlemningar jämte en proportionsvis ringa del mineraliska ämnen. Dytorfven är af olika utseende och beskaffenhet, allt efter förmultningsgraden och arten af de växter, som bilda hufvudmassan i densamma. De mera förmultnade arterna utgöra en till odlingsföretag ganska lämplig jordmån samt hafva stort värde som jordförbättringsmedel på myllfattiga åkerjordarter och som brännmaterial. Jfr Bränntorf och Torf. E. E.
Dyadik (Grek. dyadikos, hörande till tvåtal, af dyo, två) l. Dyadiskt system, matem., talsystem, hvars grundtal är 2. För att i ett sådant system beteckna ett tal behöfver man endast tvänne siffror, nämligen 0 och 1. Så uttryckes t. ex. 9 genom 1001, 13 genom 1101, o. s. v. Visserligen förenklas genom detta beteckningssätt de aritmetiska operationerna -- så t. ex. erfordras vid multiplikationer alldeles ingen kännedom om multiplikationstabellen --, men i praktiken är det dyadiska systemet oanvändbart. Den ofta upprepade notisen att kineserna begagnat ett dyadiskt system beror på ett missförstånd. Dyadiken behandlades först af Caramuel (1670), men erhöll sin egentliga ryktbarhet genom Leibniz, hvilken begagnade den bl. a. för att symboliskt bevisa, det Gud skapat verlden ur intet. Numera eger nämnda system betydelse endast såsom en kuriositet. G. E.
Dyalogus creaturarum moralizatus, Lat., en af de första böcker, som trycktes i Sverige. Se Dialogus creaturarum moralizatus.
Dyas, Grek., egentl. tvåtal, geol. Se Permiska formationen.
Dybböl, socken och by på Sundeveds halfö i nordöstra Slesvig, vid Als-sundet, midt emot staden Sönderborg på Als. Mellan nämnda sund och Dybböls by höjer sig landet 72 m. (242 f.) och bildar den s. k, "Dybböl-banken", hvilken
sakta sluttar mot ö. (Als-sundet) och n., men som mot s. (Vemmingbund-fjärden) och v. är tämligen brant. -- När den danska hären efter slaget vid Slesvig d. 23 April 1848 drog sig tillbaka till Als och Norra Jylland, besattes Dybböl-höjden af tyskarna (hannoveraner och hessare), men togs d. 28 Maj tillbaka af danskarna, som d. 5 Juni, till ett antal af 9,000 man, under general Hedemann, med stor tapperhet försvarade den mot 17,000 tyskar, under general Wrangel. I denna strid stupade bl. a. den norske frivillige L. Lövenskjold samt de svenske frivillige friherre K. E. O. Leijonhufvud och skalden G. L. Sommelius ("Beppo"). Efter krigets slut (1850) förgingo flere år utan att den danska regeringen egnade någon uppmärksamhet åt "Dybböl-ställningen". Men då förhållandet mellan Danmark och Tyskland blef allt mera spändt, började danskarna (1861) vidtaga åtgärder till höjdens försvar. Tio skansar -- af hvilka somliga voro öppna, andra täckta -- anlades i en båge från Als-sundet in. öfver höjdryggen till Vemmingbund-fjärden i s. När danskarna under 1864 års krig utrymt Dannevirke (5--6 Febr.), drogo de sig tillbaka till Dybböl, som d. 22 Febr. inneslöts af preussarna. Den 15 Mars började dessa en häftig eld mot ställningen, hvilken de, efter att d. 28 Mars hafva gjort ett misslyckadt anfall, d. 18 April -- då alla skansarna voro genom skjutningen så godt som jämnade med jorden -- stormade och intogo. Dybböl-ställningen är numera vida starkare befäst (med fältskansar), än den var, då den tillhörde Danmark. C. R.
Dybeck, gammal herregård i Östra Vemmenhögs socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Detta gods, som utgör Sveriges sydligaste säteri, delades 1684 mellan bröderna Jörgen och Kristian Bille, och sedan dess hade det allt intill senaste tiden två egare, hvilka nyttjade hvar sin del af mangårdsoch uthusbyggnaderna. Efter G. F. Gyllenkrook och G. Ehrensparre, hvilka i slutet af 1700-talet samtidigt voro gårdens egare, kallas den ena delen "Krokeparten", den andra "Sparreparten". Den förra utgöres af omkr. 11 1/6 mtl, som 1877 taxerades till 414,000 kr. och nu tillhöra A. B. Wallis; återstoden har skingrats i 21 särskilda lotter, af hvilka en omfattar något öfver 6 mtl, taxerade till 165,100 kr., och en annan något mera än 3 mtl, taxerade till 82,000 kr. A. G.
Dybeck, Richard, fornforskare, föddes d. 1 Sept. 1811 i Odensvi församling i Vestmanland, blef 1831 student i Upsala, aflade der hofrättsexamen och hade sedermera flere gånger förordnanden såsom domare. Snart egnade han sig likväl uteslutande åt studiet och bevarandet af fäderneslandets gamla minnen. Omkring 1830, på en tid då ännu endast få insågo rätta betydelsen deraf, började D. under resor i olika landskap afteckna fornlemningar, särskildt runstenar, uppsamla folkmelodier, anteckna gamla sägner, sagor och ordspråk samt studera allmogens seder och lif. Många frukter af detta hans arbete finnas nedlagda i de handskrifna reseberättelser och andra anteckningar, hvilka förvaras i Vitterhets historie och antiqvitetsakademiens arkiv. De vigtigaste bland D:s arbeten
Källa: Project Runeberg ·
