Sida 708
Fjäll
olika. Somliga, konturfjädrarna, hafva ett styft skaft och ett sammanhängande fan. Hos andra fjädrar, dunen, är skaftet svagt samt fanstrålarna utan hullingar i kanterna. Ett tredje slags fjädrar, de s. k. fjäderborsten (hvilka stundom alldeles saknas), hafva trådsmala skaft och föga utvecklade fanstrålar. Ofta hafva dessa borstlika bildningar sin plats vid mungiporna. En utbredd fogelvinge visar, att de längre och större fjädrarna äro fästa utefter vingens ben, och att de mindre äro ordnade i flere rader, delvis täckande hvarandra och de större vingfjädrarna. Dessa s. k. vingpennor och vingtäckfjädrar ega olika namn, hand- l. smällpennor och armpennor, beroende af det läge de intaga på vingen. Af samma anledning hafva benämningarna hand- och armtäckfjädrar uppkommit. Likaledes har man att skilja mellan stjertpennor och stjerttäckfjädrar. Liksom däggdjuren fälla sina hår, fälla äfven foglarna årligen på bestämda tider sina fjädrar, hvilka efter någon tid ersättas af nya. Medan denna fällning af fjädrarna, den s. k. ruggningen, pågår, råkar fogeln i ett slags sjukligt tillstånd, med hvilket icke sällan äro förenade åtskilliga förändringar i hans lefnadssätt o. s. v. Fullständigast sker ruggningen om hösten; emellertid rugga många foglar, ehuru mer eller mindre fullständigt, äfven på våren och sommaren. Hos några foglar, som rugga under sistnämnda årstid, t. ex. änderna, får hannens drägt då en viss likhet med honans. Äfven på ett annat sätt än genom fullständig fällning kunna vissa foglars fjädrar få ett förändradt utseende. Fjädrarna kunna nämligen fälla endast vissa delar af fanet, hvarigenom de qvarsittande framträda så mycket tydligare. Denna företeelse kallas brämfällning. Både genom ruggningen och brämfällningen kunna sålunda foglarna under olika tider på året hafva ett högst olika utseende. Dessutom äro hannar och honor ofta hvarandra mycket olika. Ungarna likna sällan föräldrarna. J. G. T.
Fjäder. 1. Mek., ett elastiskt föremål, vanligen bildadt utaf en eller flere böjda remsor af stål, mässing, trä, kautsjuk o. s. v., hvilket är afsedt att genom sin spänstighet utöfva en bestämd verkan. Denna kan vara mycket olika beskaffad, och fjädrarna kunna på grund deraf indelas i flere olika slag. Driffjädrar äro sådana, hvilka åstadkomma en rörelse, t. ex. för att hålla ett ur i gång. Vanligen gör man för detta ändamål bruk af särskilda urfjädrar, smala stålremsor, härdade och anlöpta till blått eller violett, som upplindas i spiral, hvarvid de upptaga ett visst arbete, hvilket sedan förbrukas för den önskade rörelsen. -- Reaktionsfjädrar användas för att frambringa återgående rörelse hos delar till maskiner eller verktyg och sålunda återföra dem till deras ursprungliga läge, när de genom någon yttre verkan aflägsnats derifrån. Dervid spännes fjädern, så att hon, vid den yttre kraftens upphörande, genom sin spänstighet kan utöfva den erforderliga verkan. -- Tryckfjädrar nyttjas för att utöfva en jämn tryckning, t. ex. för att hålla en ventil på sin plats, eller för att sammanhålla två
maskindelar, hvilka böra kunna förskjutas i afseende på hvarandra. -- Spännfjädrar begagnas för att spänna snören, band o. s. v. -- Bärfjädrar tjena till att uppbära kroppar och förhindra stötar, t. ex. vid vagnar. -- Dynamometerfjädrar äro sådana, vid hvilka man betjenar sig af fjäderns formförändring för att uppmäta storleken af den på fjädern verkande kraften. En sådan tillämpning af fjädern göres vid fjädervågen, indikatorn till ångmaskiner m. fl. apparater. -- Slagfjädrar nyttjas i ur för att genom anslag med en hammare frambringa ljud, äfven i speldosor o. s. v. -- 2. Skeppsb., den del (f) af köl
och stäfvar, som är innanför och ofvanom spunningen (s), den trekantiga ränna eller fördjupning, i hvilken bordläggningen inpassas. 1. G. R. D. 2. J. H-g.
Fjäderalun, miner., aluminiumsulfat (svafyelsyrad lerjord), som i form af fina kristallnålar utvittrar ur alunskiffer, stenkol, brunkol, trakyt o. s. v. P. T. C.
Fjäderdynamometer. Se Dynamometer.
Fjäderfä. Se Husfoglar.
Fjäderfällning. Se Fjäder, zool.
Fjäderfä-skötsel. Se Husfogels-skötsel.
Fjädergräs. Se Stipa.
Fjädermoln. Se Cirrus.
Fjädermygg-slägtet, Chironomus, zool., hör till myggornas afdelning (Culicidae) bland de tvåvingade insekterna (Diptera) och igenkännes bl. a. på hannens fjäderhåriga pannspröt. Omkring 140 arter äro kända i Skandinavien, bland hvilka må nämnas den allmänna Ch. plumosus, blekgrön, med brunringad bakkropp och hvitaktiga vingar. J. G. T.
Fjädervåg, en våg, som, i likhet med dynamometern, grundar sig på stålets elasticitet. Fjädern, som utgör vågens hufvudbeståndsdel, kan antingen vara dubbelviken på midten, med ändarna korsande eller närmande sig intill hvarandra, eller ock en spiralfjäder. I hvilketdera fallet som hälst måste vågen vara försedd med en empiriskt graderad skala, angifvande den utvecklade fjäderkraften, d. v. s. det vägda föremålets tyngd. Emedan stålets elasticitet icke är oföränderlig, och små vigtskilnader icke angifvas med noggrannhet, kan man använda dessa vågar endast då, när hufvudsaken är att väga fort, utan att någon synnerlig noggrannhet afses. L. A. F.
Fjäll. 1. Geogr., sådana höga berg eller höjdsträckningar, som åtminstone med sina öfversta delar nå upp öfver trädgränsen och således der sakna skogväxt samt äro ofruktbara och ofta delvis snötäckta. Längs riksgränsen mellan Sverige och Norge upptages marken af en vidsträckt, olika bred samt mer eller mindre hög fjälltrakt, på hvilken en mängd uppstigande fjälltoppar reser sig, och som åt båda sidor utsänder fjällpartier långt in i landet. Sulitelma, Syltoppen, Helagsfjället, Åreskutan och Städjan m. fl. bergmassor äro enstaka fjäll, som med betydlig höjd (900--1,700 m.) resa sig öfver en jämförelsevis lägre omgifning, hvilken dock, äfven den, vid de tre förstnämnda eger fjällnatur. Dovre,
Källa: Project Runeberg ·
