Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

den äldre florentinska skolan, föddes i Florens 1446 och dog i samma stad 1510. Hans förste lärare var en guldsmed, Botticelli, livars namn lärjungen efter tidens plägsed antog; men hans egentlige lärare blef sedan den berömde målaremunken Fra Filippo Lippi. Med denne täflade han i tafvelmålning, men utförde äfven utmärkta fresker. Dessa senare finnas till största delen i Rom, dit F. kallades af påfven Sixtus IV för att jämte flere framstående toscanska och umbriska målare deltaga i prydandet af väggarna under fönstren i det år 1473 anlagda Sixtinska kapellet i Vatikanen. Han målade der två bilder ur Moses' lif samt Kristi frestelse. Dessa målningar verka dock oroligt, emedan mästaren sträfvat att inom samma komposition förena alla momenten i en berättelse och skildra hela dess förlopp. Så ser man i den ena af de förstnämnda freskerna Moses ej mindre än sju gånger och i den andra tre, hvarjämte alla scener äro framställda med mycket lif och rörelse, ty starka åtbörder och fladdrande draperier äro karakteristiska för Botticelli. -- Men ännu större betydelse ega hans taflor. Det låg något svärmiskt, inåtvändt hos konstnären sjelf, hvilken var en tänkande eller, kanske snarare, drömmande person, först förtrogen med Dante, sedan hänförd af humanismen och sist en ifrig anhängare af den asketiske Savonarolas reform. Något af detta hans väsende visar sig äfven i hans taflor, hvilka på en gång ega något drömmande poetiskt och ett drag af stormande kastningar och brådska, hvarför han ock stannade under det skönhetsideal han åsyftat. I hans qvinnohufvud, hans änglar och madonnor går en bestämd typ igen, hvilken ingalunda är vacker, men ibland kan vara verkligt älskvärd och intagande, ofta dock är rått och liflöst återgifven. Betecknande för honom är äfven att hans många madonnataflor gerna framställas i rundt format, hvarvid hans skicklighet att lämpa ämnet efter rummets fordringar är rätt märkvärdig. Af sådana bilder finnes en, kallad Magnificat, i Uffizi i Florens, en annan i Palazzo Pitti i samma stad, en tredje i Louvre, en fjerde i Berlin, m. fl. -- Men utom madonnor och altarbilder, bland hvilka senare Konungarnas tillbedjan, i Uffizi, är den förnämsta, efterlemnade F. målningar, i hvilka han behandlat antika ämnen, och i detta hänseende var han en af de förste i Florens. Hans förnämsta arbete i denna riktning är Venus Anadyomene, i Uflizi, i hvilken framställning han tagit motivet till hufvudfiguren från någon antik stod med samma typ som den mediceiska Venus, under det att ett sentimentalt drag i gudinnans ansigte är mästarens egendom. Dessutom har man af hans hand en del enkelt uppfattade och utförda porträttbilder i profil. C. R. N.

Filippa af Hennegau, dotter till grefve Vilhelm af Hennegau, 1328 förmäld med den engelske konungen Edvard III, har förvärfvat sig ett vackert namn i historien genom sitt hjeltemod och sin menniskokärlek. Under konungens frånvaro besegrade hon och tillfångatog den skotske konungen David Bruce, vid Nevills cross, 1346, och 1347 hindrade hon genom sina enträgna föreställningar konungen från att verkställa sitt

beslut att låta afrätta de efter Calais' eröfring utlemnade borgarena. Död 1369.

Filippa, drottning i Sverige, Danmark och Norge, dotter af konung Henrik IV i England, föddes troligen 1393. Underhandlingar om ett giftermål mellan henne och unionskonungen Erik XIII voro antagligen inledda redan före 1402, men först mot slutet af 1405 blef saken fullt afgjord. F:s öfverresa från England egde rum under sommaren 1406, och bröllopet firades i Lund d. 26 Okt. s. å. Genom sina personliga dygder och sina förtjenster om nordens riken har F. i dessas historia förvärfvat ett älskadt och aktadt namn. Med sin gemål lefde hon, så vidt man känner, i ett godt förhållande, och det finnes många bevis på det förtroende denne hyste för henne. Det inflytande han lemnade henne på sina lands styrelse var, åtminstone vissa tider, ansenligt. Visst är, att detta också lände till konungens fördel, ty F. egde en kraft och en klokhet, som visa henne vara en värdig syster till Henrik V i England. Under Eriks långa bortovaro från sina riken -- från Aug. 1423 till Maj 1425 -- skötte drottningen regeringen och med vida mera framgång än hennes gemål. Under denna tid afslöt hon med hansestäderna en myntförening, hvarigenom hon sökte afhjelpa den rådande förvirringen i penningeväsendet. Äfven efter konungens återkomst fortfor hon att ingripa i regeringsärendena. Hon dömde i tvister mellan undersåtar samt deltog i revisionen af svenska slottsfogdars räkenskaper och (1426) i öfverläggningarna med svenska rådet. 1428, då hansestädernas flotta hotade Köpenhamn, var det i främsta rummet hon, som genom sina ändamålsenliga anstalter afvärjde faran. I hennes händer låg äfven ledningen af det följande årets krigsföretag. Vid ett besök i Sverige afled hon d. 5 Jan. 1430 i Vadstena, hvarest hon äfven begrofs. Fr. W.

Filipper, Brefvet till de, ett bref i Nya testamentets kanon, hvilket, enligt den allmänna traditionen, skall vara skrifvet 63 l. 64 e. Kr. af aposteln Paulus under hans fångenskap i Rom. Anledningen till brefvet var ett penningeunderstöd, som den kristna församlingen i Filippoi tillsände aposteln under denna hans fångenskap. Bland alla de paulinska brefven är detta rikast på hjerteutgjutelser och ömhetsyttringar. Dess äkthet bestreds af Baur och Schwegler, men på skäl, hvilka af flere nyare bibelforskare, äfven sådana, som tillhöra den rationalistiska riktningen, ansetts otillräckliga. Brefvets äkthet är ännu -- äfven bland anhängarna af den fria bibelforskningen -- omtvistad.

Filippides (Lat. Philippides), grekisk lustspelsförfattare (omkr. 300 f. Kr.), åtnjöt stor gunst hos konung Lysimachos och skall hafva förstått att med hofmannens fina artighet förena en ädel frimodighet. Hans död lär hafva orsakats af glädje öfver en i dramatisk täflan vunnen seger. Af femton bland hans stycken finnas fragment och titlar i behåll. A. M. A.

Filippiker l. Filippiska tal kallades ursprungligen tre tal af Demosthenes, hvilka voro riktade mot konung Filip II och den macedoniska politiken. Utom dessa tre tal (och ett