Sida 197
Elektrodynamik
svårigheten att dela detsamma, d. v. s. att med en och samma elektricitetskälla åstadkomma tillräckligt många ljus, dels ock på de använda regulatorernas brister och på det jämförelsevis höga pris hvarje ljus betingat. I anseende till de ständigt pågående förbättringarna och förenklingarna, såväl i de elektriska kraftmaskinerna som i lampornas konstruktion, är det dock för närvarande ganska vanskligt att förutsäga utgången af den strid mellan gas och elektricitet, som nu pågår och som redan mer än en gång framkallat ansenliga vexlingar i värdet af gasverksaktier. L. A. F.
Elektrisk dockdans, fys., ett experiment, afsedt att ådagalägga den statiska elektricitetens verkan på lätta kroppar. Små figurer eller dockor, skurna af kork, flädermärg eller något annat ytterst lätt ämne, inneslutas i en upprättstående glascylinder, hvars lock och botten utgöras af metallskifvor eller af papp, öfverdraget med stanniol. Cylinderns lock sättes i ledande förening med konduktorn på en elektricitetsmaskin, och bottnen med jorden. Om maskinen laddas, blir äfven locket laddadt, och de lätta dockorna attraheras så starkt, att de hoppa upp mot locket, mottaga der elektricitet och repelleras till följd deraf tillbaka mot bottnen, der de urladdas, attraheras sedan på nytt uppåt o. s. v., så att de på detta sätt oupphörligt hoppa upp och ned. Vid detta experiment använder man vanligen små kulor af flädermärg. L. A. F.
Elektrisk drake, fys., en ofta som leksak begagnad fantastisk figur af papper, hvilken är fäst vid ett snöre och så inrättad, att den af vinden kan lyftas upp i luften. En sådan figur användes stundom vid försök rörande atmosferens elektricitet. Kommer den tillräckligt nära intill ett med elektricitet laddadt moln, så uppstår en fördelning, hvarvid fri elektricitet samlas på den del af snöret, som är längst ifrån draken, eller bortgår till jorden, om ledning finnes. Benjamin Franklin torde hafva varit den förste, eller åtminstone en af de allra förste, som gjorde detta försök (1752). Hans drake bestod af en stor sidennäsduk, utspänd öfver ett kors af trä. Vid korset var fäst ett snöre af hampa, med en nyckel af jern fastknuten nertill. Nyckeln var genom ett sidenband isolerad från handen. När denna drake uppsläpptes under ett förbigående åskmoln, erhöllos gnistor från nyckeln. Detta märkvärdiga experiment, jämte andra af liknande art, väckte hos Franklin tanken på åskledaren och utgör alltså ett ganska vigtigt moment i fysikens historia. L. A. F.
Elektrisk gnista, fys. Då tvänne tillräckligt stora elektricitets-mängder af olika slag förena sig genom luften, sker detta under ljusutveckling. Så t. ex. erhålles en gnista, när två med motsatt elektricitet laddade kroppar föras nog nära intill hvarandra, eller när man närmar en kropp, t. ex. ett finger, till konduktorn på en elektricitetsmaskin. Gnistans form är beroende på afståndet mellan de kroppar (poler), mellan hvilka hon hoppar öfver. Är detta afstånd kort, så är hon rätlinig; vid ett afstånd af 6--7 cm. blir hon oregelbundet krokig, och vid stora afstånd sicksackformig. Gnistans färg är beroende dels af pol-ytornas beskaffenhet, dels ock af den omgifvande gasens sammansättning. Med polytor af kol erhållas gula, med sådana ytor af koppar gröna gnistor. I syre är gnistan hvit, i väte röd, i qväfve blå eller violett, o. s. v. Gnistans varaktighet är ytterst kort (vanligen mindre än en milliondels sekund), hvarför ett i rörelse befintligt föremål, t. ex. en svängande sträng, som endast belyses af en elektrisk gnista, synes vara stillastående. En gnista erhålles, äfven då en elektrisk ström slutes eller afbrytes. I senare fallet blir gnistan betydligt starkare, om någon del af strömledaren är upplindad i spiral, emedan den vid strömmens afbrytande uppkommande extra strömmen (se d. o.) då förstärker den ursprungliga strömmen. De största och starkaste gnistorna erhållas dock medelst elektriska induktionsapparater. K. L.
Elektrisk induktion och Elektrisk influens, fys. Se Elektricitet.
Elektrisk kedja, fys. Se Galvaniskt batteri.
Elektrisk kur, med. Se Elektroterapi.
Elektrisk lukt, fys. När en elektricitetsmaskin någon tid hållits i gång, bildas -- genom den utvecklade elektricitetens inflytande på den omgifvande luftens syre -- ozon, hvars närvaro märkes genom dess egendomliga lukt (deraf benämningen).
Elektrisk stapel, fys. Se Batteri och Galvanisk stapel.
Elektrisk ström, fys. Se Galvanism och Urladdningsström.
Elektriskt batteri, fys. Se Batteri. 3).
Elektriskt fluidum, fys. Se Dualistiska teorien och Elektricitet.
Elektriskt ljus, fys. Se Elektrisk belysning.
Elektrod (af Grek. elektron och odos, väg), fys. De metalltrådar eller metallbleck, genom hvilka en elektrisk ström införes i en vätska, kallas elektroder, och särskildt den elektroden positiv (negativ), genom hvilken den positiva (negativa) strömmen ingår i vätskan. Faraday kallade den positiva elektroden "anod" och den negativa "katod", men dessa benämningar brukas numera högst sällan. K. L.
Elektrodynamik (af Grek. elektron och dynamis, kraft), fys., läran om elektriska strömmars inverkan på hvarandra. Genom undersökningar utaf den af H. K. Örsted upptäckta egenskapen hos elektriska strömmar att de deviera en magnetnål ur den magnetiska meridianen föranleddes A. M. Ampère att undersöka två elektriska strömmars inbördes verkan. För att få ena strömmen rörlig kring en axel begagnade Ampère en ställning, ännu kallad Ampères bord, bestående af två metallståndare, A och B (fig. 1), hvilkas öfre, vågrätt böjda delar sluta med två midt öfver hvarandra sittande koppar, a och b. Böjes en med skarpa spetsar försedd metalltråd, så som fig. utvisar, och upphänges i de med qvicksilfver fyllda kopparna, så blir denna del af strömledaren rörlig kring en genom de båda spetsarna gående lodrät axel. Slutligen kunna de två ståndarna sättas i ledande förening med hvar sin af en elektrisk stapels poler.
Källa: Project Runeberg ·
