Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

Skönheten är för öfrigt karakteristisk egentligen blott för hannarna, medan honorna, såsom tillbörligt är, lysa mindre, enär de behöfva bättre kunna gömma sig, för att i frid få fullgöra sina moderliga pligter. Bland de vackraste äro Guldfasanen, Ph. pictus och Amhersts fasan, Ph. Amherstiae, från östra delarna af mellersta Asien. Den förre, med sin gula, från pannan utgående fjädertofs, sin brandgula, på tvären svartstreckade halskrage, bildad af de långa nedhängande nackfjädrarna, sin framtill grönglänsande, baktill höggula rygg, sin högröda färg på bröst och buk och sina långa, svarta, tätt guldprickade stjertfjädrar, är troligen den fogel, som i Egypten, der han ytterst sällan lär hafva förekommit, gaf upphofvet till sagan om fogeln Phoenix. Den till Europa allmännast införda fasanen, som enligt sagan redan af argonauterna blef hemtad från staden Fasis (se d. o.) i landet Colchis vid östra stranden af Svarta hafvet, är den s. k. Ädelfasanen, Ph. colchicus, föga skild från den i östra Asien förekommande Ringfasanen, Ph. torquatus, båda med en öfvervägande gulbrun kroppsfärg, men med hufvud och hals glänsande i blått, hvilken färg på den sistnämnda bjert sticker af mot en hvit krage på nedre delen af halsen. Äfven Silfverfasanen, Ph. nycthemerus (se fig.), som

härstammar från östra Asien, har sedan länge hållits tam i Europa. Hans förherskande färger äro hvitt och svart; den förra färgen förekommer på rygg och stjert, den senare i en från nacken utgående tofs och på hela undersidan, der den glänser i stålblått. -- Till sitt lefnadssätt äro fasanerna hvarandra tämligen lika, der de uppehålla sig i skogar och snår, vanligen i närheten af öppna ställen och fält, hvarest de rikligare finna sin föda, bestående af insekter, maskar, bär och frön. Vid påkommande fara visa de den största oförmåga att rädda sig och blifva derföre lätt byte för allahanda rofdjur. Detta är förnämsta orsaken, hvarför deras naturalisering möter så stora svårigheter i Sverige, der ej tillräckligt täta och vidsträckta snår gifva dem skydd. Såsom exempel på ädelfasanens dumhet anföres, att han vid

öfversvämning af den strand, der han står, ej är nog slug att rädda sig på det torra, utan stannar på sin plats, tills han drunknar. Fasanjagten, som ej fordrar någon särskild jägareskicklighet, har föga lockelse; likväl var den fordom i många land en ädel jagt och fick blott utöfvas af förnämt folk. Numera kan hvem som hälst, som har råd, hålla sig med fasanerier, der dessa foglar, som för öfrigt för sin skönhets skull hållas i alla zoologiska trädgårdar, lefva i ett halftamt tillstånd. I Sverige äro fasanerna enligt Jagtstadgan fredade från d. 1 Febr. till d. 15 Okt. Största antalet fasaner i Sverige lär för närvarande finnas på Visingsö. F. A. S.

Fasan-ön. Se Bidassoa.

Fasces (Lat., plur. af fascis, bundt, knippa)

sammanfäst knippa af björk- eller almspön, hvilken bars af de romerske liktorerna. Under konungatiden och republikens allra första tid (till Valerius Publicola. omkr. midten af 5:te årh. f. Kr.) var i denna knippa alltid instucken en bila till tecken af öfverhetens makt öfver medborgarenas lif, men sedermera fick bilan ej bäras i sjelfva Rom, utan blott vid hären och i provinserna. Fasces plägade sänkas inför folket, till ett erkännande af dess öfverhöghet, äfvensom af lägre ämbetsmän inför högre. Efter en seger smyckades ofta en fältherres eller kejsares fasces med en instucken lagerqvist eller en vid knippan fäst lagerkrans. Vid en fältherres likbegängelse buros fasces stundom omvända, d. v. s. med bilan nedåt. R. Tdh.

Fasch, Karl Friedrich Christian, tysk tonsättare, f. 1736, blef 1756 genom Franz Bendas bemedling kammarmusikus och cymbalist hos Fredrik II. Död 1800. Hans storverk är stiftandet af "Berliner Singakademie" (1792), en institution som, uppvuxen ur ett privat sångsällskap, sedermera blef förebilden för liknande föreningar öfver hela Tyskland. F. var en mästare i den mångstämmiga satsen, och hans mest berömda arbeten äro ett åttastämmigt miserere och en sextonstämmig messa. A. L.

Fascia, Lat. 1. Band, bindel (jfr Drägt, sp. 1488). -- 2. Anat., binda. Se Aponevros.

Fascikel (Lat. fasciculus, dimin. af fascis, knippa), bundt, samling, häfte.

Fascin. Se Faskin.

Faselis, forngrekisk, enl. Herodotus af doriska nybyggare grundlagd, stad på kusten af landskapet Lycien i Mindre Asien. Genom sina tre förträffliga hamnar blef det redan tidigt en betydande sjö- och handelsstad, men råkade sedermera i dåligt rykte såsom ett tillhåll för sjöröfvare och förstördes på grund deraf af romarna omkr. år 77 f. Kr. A. M. A.

Fasett (Fr. facette, dimin. af face, ansigte, framsida), slipad rutformig yta (på ädelstenar, glas o. s. v.). -- Fasettera, slipa i fasetter. Fasetterade kallas leddjurens ögon, när hornhinnan är delad i många små ytor. Jfr Insekter.

Fashion [fäsjön], Eng. (af Fr. facon, se d. o.), form, skapnad, snitt, mod ("högsta fashion"),