Sida 508
Falun
en mugg öl på köpet. Emellertid utfärdade Karl XII från Topolno, d. 16 Nov. 1703, befallning om grufvans upphjelpande genom skattelindringar m. m. Sedermera hafva andra betydliga ras inträffat, såsom år 1833 och 1876, men intet af den omfattning som 1687.
Falu grufva var länge, såsom statsegendom, ett regale, ehuru bergsmännen mot skatt och afrad tillätos bearbeta henne. Andelarna i grufvan voro indelade i par, hvarje par delades i fyra helfjerdingar, och dessa slutligen i fyra fjerdeparter. Antalet par vexlade under tidernas lopp; än innehade kronan större eller mindre antal par, än voro alla öfverlåtna åt enskilda. Paren arbetade grufvan turvis, och under en kortare tid arbetade de privates par tre dagar och kronans den fjerde, d. v. s. de underhöllo folk i grufvan och anskaffade ved till bränningen eller "tillmakningen". 1615 var parens antal 75, helfjerdingarnas 300 och fjerdeparternas 1,200, vid hvilket antal de sedan förblifvit. (Fjerdeparterna anses som fast egendom, då deremot öfriga grufvor i Sverige äro lös egendom. -- Namnet fjerdepart har öfvergått på senare tidens delar i Stora Kopparbergs bergslag. Se Falu bergslag). Då emellertid stora olägenheter voro förknippade med att paren arbetade skiftevis, blef hela grufbrytningen 1716 ställd under bergstjenstemännens styrelse och uppsigt samt verkställdes genom dessa för gemensam räkning. Malmen fördelades genom lottning mellan fjerdepartsegarna, hvilka sedan smälte densamma vid sina egna hyttor, eller bortsålde den till hytteegare. Då äfven detta system led af stora ölägenheter, upphörde lottningen d. 1 Nov. 1862, då bergsmännens hyttor inlöstes, och smältningen började bedrifvas för gemensam räkning. Bergverkets styrelse hade i forna tider omhänderhafts af bergsstatens tjenstemän, men 1853 indrogos de lägre bergstjensterna, och styrelsen öfverlemnades åt bergshauptmannen och två ledamöter, valda af bergsmännen. Detta fortfor till 1862, då bergshauptmans-tjensten indrogs, och styrelsen öfvertogs af Falu bergslags eller Stora Kopparbergs bergslags styrelse.
Den i grufvan brutna malmen skräddes och genomgick derefter flere förberedande processer, såsom röstning, och flere smältningar, innan den i form af garkoppar utkom i handeln. 1872 och 1873 började man uttaga kopparn på våta vägen (se Cementkoppar) och med 1879 års utgång upphörde råsmältningen fullständigt. Falu koppargrufva brytes på två olika slags malm, hårdmalm och blötmalm. Hårdmalmen är qvarts med insprängd kopparkis; blötmalmen är svafvelkis med insprängd kopparkis. Derjämte förekomma blyglans och zinkblende samt, såsom relativa sällsyntheter, många andra mineral. -- Den geologiska bildning, inom hvilken Falu grufva ligger, tillhör urberget. Grufvans blötmalm förekommer i tvänne större partier, Storgrufvekisen och Källarortskisen. Storgrufvekisen bildar en något sned kon, ställd på sin spets. Källarortskisen ligger straxt s. ö. om Storgrufrekisen och är ej så betydande. Storgrufvekisen omgifves af skölar af klorit och talk. Sådana skölar
förekomma ganska ymnigt. De stå till en början tämligen rakt upp och ned, men stupa småningom mot hvarandra, så att de slutligen på 344 m. djup sammanträffa och afskära blötmalmen, d. v. s. bilda konens spets. Utanför dessa skölar ligga hårdmalmerna, det hela bildande en elliptisk figur med den större axeln i n. ö.--s. v. Hårdmalmernas qvarts omgifves vidare af glimmerskiffer. som begränsas af eurit, och denna åter af en grof röd gneis. Många försök att finna fortsättning af eller maken till Storgrufvekiskonen äro gjorda, men utan framgång. Inom konen finnes dock blötmalm för århundraden, och på hårdmalm är ej häller brist. Blötmalmen förer guld; högsta iakttagna guldhalten är 8,3 milliondelar. Silfver förekommer i ej obetydlig mängd och tillgodogöres numera i kopparextraktionsverket. Brytningssättet har varit det gamla vanliga; och derigenom hafva väldiga tomrum uppstått, hvilkas tak uppburits af mer eller mindre starka pelare. Dessutom finnes en labyrint af gångar; och man kan göra sig ett begrepp om grufvans utsträckning, då man får veta, att hela längden af orterna före 1876 års ras var 33 km.
Efter 1876 har tvärbrytning införts. Derigenom vinnes småningom säkerhet för grufvans bestånd (der ej gamla arbeten åstadkomma ras), och malm kan uttagas, utan att dyrbara pelare behöfva qvarlemnas, då tomrummen utfyllas med ofyndigt gråberg.
Värdet af den ur grufvan sedan äldsta tider upphemtade kopparen kan ej beräknas, men antages vara för tiden 1250--1875 omkr. sexhundra och en half mill. kr. År 1633 infördes kronovågen. Värdet af den sedan dess brutna kopparen stiger till omkr. 330 mill. kr. Årliga tillverkningen är numera mellan 600,000--640,000 kg. Berguppfordringen belöper sig i rundt tal till 51 mill. kg. årligen, hvarur erhålles omkr. 57,5 % malm. Den grofskrädda hårdmalmen håller omkr. 4 % koppar, och blötmalmen omkr. 3 %
I förening med kopparverket stå dels det år 1788 anlagda "Gustaf III:s silfververk", som numera (i rundt tal) lemnar ända till 640 kg. silfver årligen jämte något guld, dels en större svafvelsyrefabrik, rödfärgsverk, svafvelbruk samt vitrioltillverkning. Th. N-m.
Falu kontrakt, Vesterås stift, omfattar följande pastorat: Falu stadsförsamling med Kopparbergs församling och Stora Kopparbergs socken, Stora Skedvi, Svärdsjö med Svartnäs bruksförsamling, Enviken, Torsång, Aspeboda, Vika med Hosjö samt Sundborn. 29,437 innev. (1880).
Falun, bergsstad i Dalarna, Kopparbergs län, ligger på ömse sidor om ett litet vattendrag, som förenar sjön Varpen med Runn och bär namnet Östanfors- l. Faluån. Den omgifvande, mycket kuperade trakten är ful mot v., i närheten af grufvan, men erbjuder åt andra håll punkter af ganska mycken naturskönhet. Arealen utgör 1,348 har, hvaraf stadsplanen upptager 108,6 har. Staden tillhörande jord är satt till 3,81 mtl. Sammanlagda fastighetsvärdet uppgick 1875 till 4,924,250 kr. Stadens olika delar hafva särskilda namn. Ö. om ån ligga,
Källa: Project Runeberg ·
