Sida 432
Evangeliska friförsamlingen. Denna församling, som bildades i Stockholm på våren 1879
teologen Bunsen tillhörde bl. a. föreningen.) Men efter mötet i Genève (1861), der den engelska metodistiska riktningen var afgjordt öfvervägande, drog sig den liberala protestantismen helt och hållet tillbaka. E. är nu hufvudsakligen ett förbund mellan anhängare af den pietistiskt ortodoxa riktningen inom de olika protestantiska kyrkorna till att gemensamt motarbeta den frisinnade riktningen inom samma kyrkor. Evangeliska alliansen har gjort mycken nytta genom att motverka konfessionel ensidighet och främja religionsfrihet. Allmänna möten hafva hållits i Paris 1855, Berlin 1857, Genève 1861, Amsterdam 1867, Newyork 1873 och Basel 1878. Föreningens organ inom pressen äro Evangelical christendom, Bulletin du monde chrétien och Neue evangelische kirchenzeitung.
Evangeliska bröder, E. brödraförsamlingen. Se Herrnhutare.
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, till hvilken första uppslaget, efter en från England hemtad idé, gafs af pastor H. J. Lundborg (d. 1867), bildades i Stockholm 1856 af en förening prester och lekmän och har allt sedan, af den enskilda offervilligheten understödd, verkat för att "på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund och med fri anslutning till vårt kyrkosamfunds inrättningar befrämja Kristi rikes tillväxt". Ursprungligen inskränkt till fosterlandet, utsträcktes denna verksamhet snart till "kristna bekännare inom andra land" och från 1865 äfven till hednaverlden, sedan de första missionärerna det året utgått från stiftelsens till missionsinstitut inredda egendom Johannelund. -- Stiftelsens angelägenheter ombesörjdes från början af en af minst 12, i Stockholm bosatta ledamöter bestående styrelse (ordförande efter hvarandra: frih. J. Alströmer, Ax. Adlercreutz, P. M. Elmblad och grefve T. H. Wrangel), hvilken kompletterade sig sjelf och vid de i Juni återkommande årsmötena redogjorde för sin förvaltning inför af henne sjelf utsedda provinsombud (se nedan), som, då de befunno sig i hufvudstaden, hade säte och stämma i styrelsen, utom vid styrelseval. Då den af stiftelsen, och i synnerhet af dess medlemmar C. O. Rosenius (d. 1868) och P. Waldenström, framkallade religiösa rörelsen i Sverige antagit allt vidsträcktare och mer skiftande former, då den sistnämnde begynt förkunna en från den lutherska läran afvikande försoningslära, som slutligen föranledde hans skiljande från stiftelsen, och då de lokala föreningar för inre mission, som öfver allt uppstått, mångenstädes röjde starkt separatistiska tendenser, ansåg stiftelsen sig angeläget vara att under vissa vilkor till en sammanslutning med sig inbjuda dessa fria föreningar, i afsigt att "på bekännelsens grund" åvägabringa större enhet och enighet mellan dem och sig samt dem sins emellan. Denna inbjudning, som de utprägladt separatistiska och "waldenströmska" föreningarna icke efterkommo, nödvändiggjorde en så genomgripande förändring af stiftelsen, att hon, från att hafva varit oligarkiskt styrd, erhöll en afgjordt demokratisk karakter. Enligt stiftelsens 1874 antagna, nu
gällande stadgar deltaga nämligen missionsföreningarna, med en eller två deputerade från hvarje, i årsmötesbesluten och de dervid förekommande styrelsevalen, en rätt som nu äfven tillkommer stiftelsens egna provinsombud, hvilka deremot ej vid andra tillfällen få i styrelsens beslut deltaga. -- Såsom nämndt är, har stiftelsen under sin längsta tid arbetat för både inre och yttre mission. Medlen för den förra hafva varit: 1) Spridning af Den heliga skrift (särskildt en ny, af P. A. Falk, P. M. Elmblad och G. S, Löwenhielm verkställd öfversättning af Nya testamentet) samt andra af stiftelsen dels förlagda, dels inköpta uppbyggelseböcker, småskrifter och tidningar, ("Årsberättelsen", "Budbäraren" m. fl.); 2) Kolportörer, dels bildade vid stiftelsens egen "missionsskola" (först vid Johannesberg, sedermera vid Johannelund), dels eljest af stiftelsen med betyg försedda, för att sprida skrifter, hålla andliga föredrag och samtal, besöka sjuka o. s. v.; 3) Provinsombud, hvart i sin ort verkande för stiftelsens syften och särskildt understödjande kolportörerna; 4) Reseombud, hvilka från ståndpunkten af större bildning och erfarenhet samt i vidsträcktare kretsar fullgöra samma åligganden som kolportörerna. -- Intill slutet af 1879 hade stiftelsen spridt 11,827,113 ex. skrifter. I maj 1880 hade hon 105 kolportörer, 286 provinsombud (bland dem 137 prester) och 5 reseombud. Antalet lokala missionsföreningar, som vid samma tid anslutit sig till stiftelsen, utgjorde 103. -- Från institutet för yttre mission (föreståndare efter hvarandra: W. Rudin, K. V. Almqvist, P. N. Kallander, J. Neander) hafva missionärer utgått till: 1) Afrika, hvarest de haft hufvudstationer, först under fyra år bland Gallaerna i Kunama och, sedan de derifrån fördrifvits, i närheten af Massaua i Abessinien, hvarest sedan missionens början 20 infödde blifvit döpta och 42 konfirmerade; 2) Ostindien, med två stationer, i Narsingpur och Sagar, der emellertid ännu inga blifvit omvända, emedan missionärerna först 1877 dit anlände. -- Till stiftelsens yttre mission hör slutligen underhållet af dels (sedan 1869) predikanter för skandinaviskt sjöfolk i främmande hamnar (f. n. i Liverpool, Grimsby, Boston, Konstantinopel, Alexandria och Marseille), dels (sedan 1873) missionärer (f. n. 4) till de estniska öarna, hvilka missionärer framgångsrikt verkat hufvudsakligen för den svensktalande befolkningens undervisning och kristliga uppfostran. Summan af stiftelsens på de särskilda yttre missionsfälten befintliga arbetare utgjorde i maj 1880 21 män och 15 qvinnor. -- Ett i ekonomiskt afseende särdeles ogynsamt resultat lemnade stiftelsens företag att 1873 utsända ett eget, nu mer försåldt, s. k. missionsskepp, "Ansgarius", i afsigt att med missionen förbinda handel och handtverk. I öfrigt har stiftelsens ekonomi de senaste åren lidit af en af den religiösa splittringen vållad minskning af gåfvomedel och bokspridning. Dock visade 1879 års bokslut under året influtna gåfvor till ett belopp af mer än 140,000 kr. och en behållning utöfver skulden af öfver 200,000 kr. -tw-
Evangeliska friförsamlingen. Denna församling, som bildades i Stockholm på våren 1879,
Källa: Project Runeberg ·
