Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

Originalsida 700
Originalsida 700
Originalsida 700
Originalsida 701
700–701

Sida 700

Fiss

fiskarter är påtaglig: man har lyckats med framgång utkläcka laxrom från Europa i Australien samt från Kalifornien i Europa. Genom fiskodlingen hafva fiskarter blifvit inplanterade i vattendrag, der de förut ej funnits, och har tillgången på redan befintliga fiskarter otvifvelaktigt ökats, ehuru den af helt naturliga skäl mången gång varit svår att bevisa, emedan en tillökning äfven kan tillskrifvas andra orsaker. Bland folk, som med synnerlig ifver och duglighet sysselsatt sig med fiskodling, intaga nord-amerikanerna ett framstående rum. I Nord-Amerika hafva åtskilliga förbättringar vidtagits uti de hittills brukliga fiskodlingsapparaterna, och man har der med mycken framgång företagit odling af såväl laxartade fiskar, särskildt foreller, som af åtskilliga i Amerika inhemska fiskarter, specielt the shad (Alora praestabilis, en till sillfamiljen hörande fiskart, som från hafvet uppstiger i floderna). Fiskodlingen der pågår efter en mycket storartad måttstock, och försök att i stor skala fortplanta torsk och andra egentliga hafsfiskar hafva äfven börjat anställas. Något resultat deraf har dock ännu ej hunnit visa sig. Hvilket uppseende fiskodlingsförsöken i Frankrike väckte i hela den civiliserade verlden är redan nämndt. Kännedomen derom spreds äfven till Sverige genom öfversättningar af utländska arbeten samt uppsatser i tidningar och tidskrifter, och försök i mindre skala anställdes ganska snart. Ordentliga laxodlingsanstalter upprättades vid midten af 1860-talet, då statens normal-laxodlingsanstalt i Östanbäck vid Ångermanelfven inrättades. Dylika anstalter hafva sedermera uppstått vid de flesta af landets laxförande elfvar, och för närvarande (1881) finnas i Sverige mellan 50 och 60 laxodlingsanstalter. I största skala bedrifves laxodlingen i de halländska elfvarna, der ett bolag arrenderat en stor del laxfisken och nedlagt betydande kostnader för dessa fiskens uppdrifvande. Fiskodlingen har hufvudsakligen omfattat de laxartade fiskarna. I fråga om dylika åtgärder till förökande af öfriga sötvattensfiskar kan Sverige sägas hafva gått i spetsen. De första hittills kända försök i denna väg anställdes nämligen i förra århundradet uti sjön Roxen af en rådman Lund i Linköping, hvilken i Vetenskapsakademiens handlingar 1761 offentliggjorde ett af honom uppfunnet sätt att utkläcka abborrar m. fl. insjöfiskar uti invändigt med ris beklädda sumpar, i hvilka fiskarna insläpptes för att leka. Detta enkla och praktiska sätt att utkläcka fisk råkade dock, liksom Jacobis ungefär samtidiga upptäckt af sättet att odla laxartade fiskar, i glömska och har först med fiskodlingens återupplifvande i senare tider å nyo och med framgång upptagits. Kännedom om dessa och andra åtgärder för fiskodlingen sprides genom fiskeritjenstemännen och de från fiskareskolorna utgångna eleverna. Flere landsting och hushållningssällskap hafva beviljat anslag till spridande af kännedom om fiskodling (genom kringresande undervisare) och fiskets bedrifvande i öfrigt. R. L.

Fiskolja. Se Fisklefverolja.

Fiskplanka, skeppsb. Se Fisk, skeppsb.

Fiskregn, fiskars nedfallande ur luften, har några gånger observerats, t. exf i Madras 1775

under en storm. Genom skydrag hade fiskarna då ryckts upp i luften tillika med hafsvattnet. Detta kunde man finna deraf att det fallande vattnet var salt.

Fiskskinn, handelsnamnet på den gulgråa, torkade, med hårda taggar besatta huden af flere olika fiskarter, företrädesvis hajar (arter af slägtet Squalus), men äfven rockor m. fl. Fiskskinn nyttjades förr ofta till slipning af träarbeten o. d., men begagnas numera hufvudsakligen till beredning af s. k. fiskskinns-chagrin (till etuier o. d.), hvarvid taggarna först bortslipas, och sjelfva huden garfvas samt ofta färgas. S. J-n.

Fisktionde var en afgift, som utgjordes till presterskapet af dem, hvilka idkade fiske såsom näring. -- Då den allmänna uppfattningen af tionden fordrade delaktighet för pastorn i produkten af hvarje näringsfång, kunde en i Sverige jämförelsevis så betydande förvärfskälla som fisket ej undgå denna beskattning, för hvars behöriga ordnande finnas gifna bestämmelser ej blott i de stora allmänna författningarna angående presträttigheterna, af åren 1617 och 1681, samt 1723 års speciella författning i detta hänseende för Skåne, utan jämväl i en mångfald af andra författningar och resolutioner, som utfärdats för särskilda landsändar och för särskilda fall (anförda i Wilskmans "Ecclesiastique werk", 1781). Fisktionden är nu, såsom annan presttionde, genom de, på grund af k. förordn. d. 11 Juli 1862 om allmänt ordnande af presterskapets inkomster, fastställda löneregleringarna, utbytt mot kontant afgift. A. Th. S.

Fisktärnan. Se Tärne-slägtet.

Fiskumfos, ett stort vattenfall i Namsen-elfven i Norge, Nordre Trondhjems amt.

Fiskus, Lat. Fiscus (se d. o.), kallas inom finansrätten staten såsom subjekt för förmögenhetsrättigheter. Sammanfattningen af de fiskus tillerkända rättsliga förmåner, bestående i särskilda privilegier i afseende på preskription, panträtt o. s. v., utgör den fiskaliska rätten. I trängre mening förstås med fiskalisk rätt äfven en bestämd inkomst eller finanskälla för staten, nämligen rätt till böter och förbrutet gods enligt strafflagar, polisförordningar, tull- och andra förordningar rörande skatteväsendet; rätt till olagliga gåfvor, såsom mutor o. d.; rätt till efterlemnadt gods, till hvilket arfvinge icke finnes (dana-arf, bona vacantia); rätt till herrelösa ting (adespota). -- I svensk rätt brukas uttrycket Kronan (se d. o.) i stället för fiskus för att beteckna staten såsom förmögenhetsrättsligt subjekt. A. Th. S.

Fisk-uttern. Se Utter-slägtet.

Fisk-åt, zool., namn på en mängd små hafsdjur, t. ex. Calanus m. fl. slägten, hvilka höra till klyffotingarnas ordning (Entomostraca) bland kräftdjuren, och som tjena till föda åt fisk, företrädesvis sill. J. G. T.

Fisk-ödla, paleont. Se Ichthyosaurus.

Fisk-örn. Se Fiskgjuse-slägtet.

Fiss (Fr. fa dièse, Eng. f sharp), den med en half ton höjda tonen f eller sjunde tonen i vår kromatiska skala, förvexlas enharmoniskt med gess. -- Fississ kallas f, höjdt med två halftoner, A. L.

Källa: Project Runeberg ·