Sida 735
Flodfart
djupa. Den anfallande lyckas dock vanligen öfvergå floden, emedan han kan verka genom öfverraskning och på en punkt föra öfver floden större truppstyrka, än den försvarande hinner samla vid densamma under den tid, som åtgår för öfverfarten. Den försvarande kan nämligen längs floden ställa endast mindre afdelningar, under det hufvudstyrkan af hans trupper intager en mera central ställning, från hvilken hon kan nå alla sannolika öfvergångspunkter. Verksammast blir försvaret för den, som har fästningar eller starka brohufvud vid floden och sålunda beherskar dess båda stränder (österrikarna vid Inn 1800, Napoleon I vid Elbe 1813). C. O. N.
Floda. 1. Socken i Södermanlands län, Oppunda härad. Arealen 27,299 har, deraf 1,252 har vatten. 4,693 innev. (1880). Patronelt pastorat af 1:sta kl., Strengnäs stift, Oppunda östra kontrakt. Patronatsrätten tillhör egaren af Fjällskäfte. -- 2. Socken i Kopparbergs län, Vester-Dalarnas domsaga. Arealen 38,643 har, deraf 2,138,5 har vatten. 2,450 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vesterås stift, Vester-Dals kontrakt.
Floda, gods i Skallsjö socken, Elfsborgs län, nära Floda station å vestra stambanan och Säfveåns utlopp ur Säfvelången, 2 mtl frälsesäteri, jämte 7 23/32 mtl underlydande, taxeradt till omkr. 300,000 kr. Till egendomen höra stångjerns- och manufakturverk (nu nedlagda), såg och qvarn m. m. samt omkr. 2,470 har skog. F. tillhörde fordom Visingsborgs grefskap och sedermera medlemmar af slägten Örnevinge. Sedan 1848 eges det af C. von Proschwitz.
Flod-damm. Se Damm.
Flodden, en kulle i eng. grefskapet Northumberland, 18 km. söder om Berwick. Der vunno engelsmännen under earlen af Surrey en lysande seger öfver skottarna under konung Jakob IV, d. 9 Sept. 1513.
Flod-dike. Se Afloppsdike.
1. Floderus, Johan, akademisk lärare, lingvist, föddes i Skatelöfs prestgård i Kronobergs län, d. 6 Okt. 1721, blef 1738 student i Upsala, 1743 filosofie magister, 1752 docent i grek. lit., 1757 adjunkt och 1762 professor i grekiska samt 1779 derjämte kyrkoherde i Gamla Upsala. 1773 utnämndes han till medlem i Bibel-kommissionen och blef 1786 ledamot af Vitt. Hist. o. Ant. akademien. Efter fjorton års sjuklighet afled han d. 28 April 1789. -- F. var lycklig latinsk vältalare och poet. Bland hans skrifter märkas, utom 108 st. smärre disputationer samt tal och verser på latin, Exercitationes philologicae in Matthaei evang. ejusque metaphrasis suecana (1763--71) och Versio suecana selectorum ex Paulinis epistolis locorum (1771--79).
2. Floderus, Manfred Mustafa, den föregåendes sonsons son, skolman, läroboksförfattare, föddes i Fundbo socken, Upsala län, d. 17 Febr. 1832, blef 1850 student i Upsala och 1857 filos. doktor. 1859 utnämndes han till lektor i naturvetenskap vid Upsala högre elementarläroverk, hvars rektor han är sedan år 1866. -- I flere af de komitéer, hvilka under de senaste decennierna af K. M:t tillsatts
för utredande af frågor rörande den högre skolundervisningen, har F. varit medlem. De af honom författade läroböckerna Fysikens första grunder (3 del., 1862--65) och Öfningsexempel till Fysikens första grunder (1865) hafva vunnit stor användning och utkommit i flere upplagor.
Flodfart, l. sjöfart på floder och kanaler, idkades redan af de äldsta kulturfolken, långt innan kustfarten och farten på öppna sjön uppstodo vid Persiska vikens och Medelhafvets stränder. Nilen kan anses såsom flodfartens vagga. Enligt Herodotus voro de äldsta nilbåtarna (Gr. baris) förfärdigade af akacia-plankor, fästa till långa stänger och tätade med papyrus. De voro således tämligen ofullkomliga. Men ehuru egypterna ej voro ett sjöfarande folk, lärde de sig med tiden att bygga förträifliga flodbåtar både med afseende på storlek, form och rigg. Lika gammal som den egyptiska var flodfarten på Eufrat och Tigris, men af något senare datum var farten på Indus och på Kinas stora floder. Liksom egypterna lärde sig snart kaldéerna att gräfva kanaler och företaga strömregleringar för att af vända faran af tvillingflodernas plötsliga öfversvämningar. Bergsborna vid flodernas öfre lopp fraktade sina produkter till Babylon på timmerflottar eller på båtar af vidjor, öfverdragna med skinn och öfversmetade med jordbeck. Dylika farkoster äro ännu i bruk på nämnda floder. Hinduernas farkoster voro ock af en ganska enkel konstruktion; de utgjordes förnämligast af kanoter, förfärdigade af grofva bamburör. Af tvänne till hvarandra surrade kanoter bildades stundom ett slags dubbelbåt, liknande dem, som begagnas af innevånarna på Söderhafsöarna. Ganska sannolikt skilde sig kinesernas äldsta farkoster föga från de flodbåtar, som ännu under namn af "junk" och "paro" förekomma på Kinas floder och otaliga kanaler. Den största af dessa kanaler, den s. k. Kejsarekanalen, mellan Hangtsjeufu och Peking, som sedan midten af detta årh. lemnats att förfalla, vittnar om den stora vigt kineserna fordom fäste vid de inre vattenvägarna. -- Sedan Medelhafvets östra och vestra land genom feniciernas och kartagernas sjöfart satts i förbindelse med hvarandra, blefvo Galliens floder, förnämligast Rhône, Garonne, Loire och Seine af betydelse för handeln, och genom dessa förmedlades samfärdseln med få afbrott från Medelhafvet till Galliens vestra och norra kuster. Först senare förenades dessa floder genom kanaler. Under 1100-talet, med korstågen, började handeln, mellan det inre Europa och Konstantinopel samt de italienska sjöstäderna att söka sig en väg på Donau och Rhen, hvilken senare flod blef ett medel för odlingens spridande från Nederländerna öfver en stor del af Tyskland. Under medeltiden blefvo Nederländerna en sammanbindningslänk mellan den indiska handeln och den nordiska, mellan de italienska republikerna och hansestäderna. Då samtidigt inhemsk slöjdflit tog fart i Nederländerna, uppstod en liflig inre samfärdsel, som, till följd af landets egendomliga natur, tog form af flodfart. Holländarna blefvo de förste i Europa, som i stor skala tillgodogjorde sig sitt lands naturliga vattenvägar och utvidgade dem genom
Källa: Project Runeberg ·
