Sida 136
2. Ehrensvärd, Augustin, grefve, krigare, den förres son
begaf sig då från Sverige och bosatte sig 1811 i Helsingfors, der han dog d. 15 April 1847. Han skref bl. a. Bref från en vän i Finland till en vän i Stockholm etc. (i G. Adlersparres "Handlingar" etc., bd IX).
2. Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa, författarinna, den förres svägerska, föddes d. 9 Dec. 1773 i Zweibrücken, der hennes fader, J. F. Pollet (f. i Skeninge 1729, sedermera generallöjtnant i svenska armén och kommendant i Stralsund), då var i krigstjenst. 1792 blef hon hoffröken hos enkedrottning Sofia Magdalena och innehade denna plats till 1803, då hon trädde i äktenskap med generalfälttygmästaren Nils Fredrik Ehrenström. När hennes man s. å. utnämndes till kommendant i Göteborg, flyttade hon till denna stad, der hon vid flere tillfällen utöfvade värdskap för medlemmar af den landsflyktiga franska konungafamiljen. 1810 återvände hon till Stockholm, hvarest hon 1815--31 höll en flickskola. 1816 blef hon enka och var derefter sysselsatt dels med sin skola och dels med literär verksamhet. Död i Stockholm d. 4 Jan. 1867. -- Fru E., som var en spirituel qvinna med ett lifligt skaplynne, erhöll i sin ungdom en synnerligen vårdad uppfostran. Under ledning af framstående lärare -- Sergel, Limnell, Belanger, Vogler, Deland och Monvel m. fl. -- utvecklade hon sina anlag för teckning, målning, dans, sång, musik och deklamation. 1799 blef hon ledamot af Musikaliska akademien och 1800 af Målare- och bildhuggareakademien. Hennes målningar rönte erkännande af samtida konstdomare; men mera bekanta äro likväl hennes literära arbeten, Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suède (1826) och Notice biographique sur monsieur de Leopold (1830). Det förstnämnda eger ej synnerligen stort värde som literaturhistoria, men är af betydelse såsom ett af de första arbetena i svensk konsthistoria. Bägge dessa skrifter bidrogo att fästa utlandets uppmärksamhet på konst- och literaturföreteelserna i Sverige. Fru E:s brefvexling förvaras i k. biblioteket, och ett arbete i handskrift, "Anteckningar öfver samtida", i Svenska akademiens bibliotek. I samlingsverket "Ur svenska hofvets och aristokratiens lif" (1880) meddelas, under titeln "Ur Marianne Ehrenströms hågkomster", åtskilliga utdrag ur hennes handskrifna memoarer. -- Fru E., "den svenska madame Staël", skattades högt af flere bland det gustavianska tidehvarfvets snillen, t. ex. Oxenstierna och Leopold, äfvensom af åtskilliga bland utlandets vittra storheter, bl. a. Schiller och Göthe.
Ehrensvärd, svensk adlig ätt, härstammande från Johan Jakob Schäffer (Scheffer), som 1717 adlades med namnet E. Slägten fick 1764 friherrlig värdighet, och 1771 upphöjdes en gren af densamma i grefligt stånd.
1. Ehrensvärd (Schäffer l. Scheffer), Johan Jakob, krigare, f. i Finland (Tyskland?) 1666, ingick som "handtlangare" vid artilleriet 1685, befordrades till adjutant 1700, följde Karl XII på hans krigståg genom Europa och blef fången vid Pultava 1709, men befriade sig snart ur fångenskapen, deltog, såsom artilleri-kapten, i slaget vid Helsingborg 1710, blef major 1712 och
öfverstelöjtnant 1715, var med på fälttåget till Norge 1718 och hade vakt den afton, då Karl XII blef skjuten. 1717 blef han adlad och ändrade då namn, men hans sköldebref utfärdades ej förrän 1719. Sistnämnda år befordrades han till öfverste och kommendant på Karlstens fästning, hvarest han dog 1731.
2. Ehrensvärd, Augustin, grefve, krigare, den förres son, föddes på Fullerö, i Barkarö socken, Vestmanlands län, d. 25 Sept. 1710. Han studerade i Upsala, ingick 1726 som volontär vid artilleriet samt befordrades 1733 till adjutant och 1734 till löjtnant. 1736--38 företog han med offentligt understöd en utländsk resa för att studera artilleri och befästningskonst. 1739 blef han "kapten matematikus och mekanikus" vid den nyss inrättade artilleri-informationsskolan. S. å. invaldes han till ledamot af Vetenskapsakademien, och 1740 blef han detta samfunds sekreterare. 1741--42 deltog E. i ryska kriget, och 1745 bevistade han, i Fredrik den stores armé, slaget vid Sorr. 1746 befordrades han till major, och 1747 till öfverstelöjtnant. Samtidigt började han utöfva ett betydelsefullt inflytande på landets försvar. Vid riksdagen 1746--47 äfvensom, vid riksdagarna 1751--52, 1755--56 och 1760--62 var han medlem af Sekreta utskottet samt af dess defensionsdeputation, och 1747 förordnades han af K. M:t att "bedrifva fästningsverket" i Finland. Sveaborgs fästning, påbörjad 1749, och Arméns flotta, upprättad 1756, blefvo hans skapelser. E:s outtröttliga verksamhet såsom chef för artilleriet (från 1749) samt för fästningsbyggnaderna i Finland och för Arméns flotta afbröts genom pommerska kriget (1757--62), i hvilket han till en början tjenstgjorde som underbefälhafvare. 1756 hade han blifvit utnämnd till generalmajor, 1759 blef han generallöjtnant, och 1761 lemnade han chefskapet öfver artilleriet samt fick transport till Lifdragonregementet, som var förlagdt i Finland. Sistnämnda år -- sedan han blifvit återställd från en svår blessyr i bröstet, hvilken han erhållit vid Pasewalk (1760) -- anförtroddes honom högsta befälet öfver svenska armén i Pommern. 1761 föreföllo endast mindre strider. Till 1762 års fälttåg utarbetade E. en förträfflig operationsplan, som förelades Sekreta utskottet, af hvilket den, på grund af bristande penningetillgångar, afstyrktes, hvarför fredsunderhandlingar inleddes och fred inom kort afslöts. Derefter fick E. fortsätta sina arbeten med fästningsbyggnaderna i Finland och med organisationen af Arméns flotta. Men vid riksdagen 1765--66, då mösspartiet hade öfvervigt, uteslöts han ur Sekreta utskottet; fästningsarbetena i Finland fråntogos honom, och Arméns flotta indrogs (galèr-eskadern återgick till amiralitet). 1770 erhöll E. dock, på ständernas begäran -- hattpartiet hade då å nyo makten --, samma uppdrag som förut i afseende på såväl fästningsbyggnaderna som galèr-eskadern, hvilken åter skildes från amiralitetet. 1764 hade han blifvit general af kavalleriet och friherre. 1771 upphöjdes han i grefligt stånd (grefvebrefvet utfärdades dock först långt efter hans död, 1802) och 1772 till fältmarskalk. Död på Saris, i Virmo socken,
Källa: Project Runeberg ·
