Sida 384
2. Estrup, Jakob Brönnum Scavenius
titlar. Af hertigen af Orléans upphöjdes han 1717 till statsminister, men drog sig, då franska marinen under kardinal Fleury's tid hastigt råkade i förfall, tillbaka till det enskilda lifvet. Under sin ovanligt verksamma krigarebana fann E., som 1715 blef medlem af Franska akademien, alltid tid att tillfredsställa sin smak för filosofiska och språkliga studier och för samlande af antiqviteter. Han dog 1737, och med honom utgick ätten på manslinien. -- 6. Louis César Letellier d'E., hertig, krigare, vanligen kallad "Chevalier de Louvois", den föregåendes systerson, f. 1695, utmärkte sig vid Fontenoy (1745) och Rocoux (1746), blef 1756 marskalk af Frankrike och den franska härens anförare i sjuåriga kriget (1756--63). Han segrade vid Hastenbeck (1757), men måste till följd af hofkabaler lemna sitt kommando. Sedan de franska vapnen lidit det ena nederlaget efter det andra, återfick E. (1762) befälet, vid sidan af Soubise. Han blef hertig 1763 och dog, barnlös. 1771, den siste, som bar namnet E. 4. o. 5. O. E. G. N.
Estrella, Serra da (Lat. Mons Herminius), bergskedja i portugisiska prov. Beira, mellan floderna Mondego och Zezere. Den utgör en vestlig fortsättning af det kastilianska höglandet och sammanhänger genom Serra de las Mesas med Sierra de Gata i Spanien. Högsta toppen är Cantaro Delgado l. Malhao de Serra, omkr. 2,000 m. (6,700 f.).
Estremadura. 1. Fordom provins i Portugal, omgifven af Beira, Alemtejo och Atlantiska oceanen. Arealen 17,958 qvkm. (326,1 qv.-mil). 951,545 innev. (1878). Provinsen delas af floden Tejo i tvänne nästan lika stora hälfter, af hvilka den norra är ett bergland, södra delen deremot i allmänhet ett slättland, som höjer sig mot gränsen till Alemtejo, hvarifrån en bergskedja stryker fram mot v., förbi Setubal, och slutar, under namnet Serra da Arrabida, i Cabo Espichel, vid Atlantiska oceanen. Af floderna utmynna i Tejo: Zezere, Sorraya och Canha samt i Atlantiska oceanen: Sizandro, Liz och Sadao. Klimatet är sundt och angenämt, men landet hemsökes ofta af jordbäfningar. Jordmånen är på det hela taget fruktbar, men åkerbruket står lågt, och knappt hälften af jorden är odlad. Utom sädesslag odlas bland annat oliver, kastanjer och vin, hvilket till en del är af utmärkt beskaffenhet. Fabriker finnas blott i hufvudstaden. Provinsen består af distrikten Leiria, Lissabon och Santarem. -- 2. Landskap i Spanien. Det består, sedan 1833, af provinserna Badajoz och Caceres samt gränsar i v. till Portugal, i n. till Leon, i ö. till Nya Kastilien och i s. till Andalusien. Arealen 43,254 qvkm. (785,7 qv.-mil). 739,403 innev. (1877). Landet är en högslätt, som delas af floderna Tajo och Guadiana i tre delar, och på hvilken flere sammanhängande eller isolerade bergmassor höja sig. Norr om Tajo sträcker sig den kastilianska vattendelaren Sierra de Gredos, Tras la sierra och Sierra de Gata. Mellan Tajo och Guadiana utbreder sig E:s bergsystem, en platå, som består af ett stort antal mer eller mindre isolerade berg: Sierras de Guadelupe, de Montanchez, de San Pedro, de San
Mamede m. fl. Landet s. om Guadiana mot Sierra Morena är dels föga kuperadt, dels slätt. De vigtigaste floderna, utom de nämnda hufvudströmmarna, äro Tietar, Alagon, Almonte, Salor och Sever, hvilka flyta till Tajo, samt Ruecas, Gevora, Zujar, Ortigas, Guadamez, Matachel och Guadajira, hvilka mynna ut i Guadiana. Klimatet är hett. Somrarna äro regnfattiga, men under nätterna, som äro kalla, faller ymnig dagg. Vintrarna äro mildare än på Kastiliens och Leons högslätter, hvarför stora fårhjordar från dessa trakter drifvas till E. på vinterbete. Jordmånen är mycket fruktbar, men stora sträckor begagnas endast till fårbete, till följd hvaraf ock landskapet hör till de fattigaste trakterna i konungariket. Svinafvel idkas i stor skala. På vissa trakter finnas ansenliga skogar af ek (mest korkek) och bok. Bergen äro rika på mineral -- bly, silfver, jern och koppar --, men såväl bergsbruk som industri och handel äro obetydliga.
Estremadura-superfosfat. Se Gödningsämnen.
Estremoz, befäst stad i portugisiska provinsen Alemtejo, distriktet Evora. 7,575 innev. (1878). Staden är bekant för sina marmorbrott och för de porösa lerkärl, som i stor mängd tillverkas af en der förekommande röd lera.
Estrid, svenska drottningar. 1. E., Olof Skötkonungs gemål, skall hafva tillhört en förnäm irländsk ätt och var moder till Anund Jakob och Ingegärd, som blef gift med storfursten Jaroslav. -- 2. E., Emund Gammals gemål, var Nials dotter från Halogaland i Norge.
Estrid, dansk prinsessa, Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter, d. 1027, var först gift med Ulf jarl och hade med honom sonen Sven. Genom denne, som 1047 valdes till dansk konung, blef hon stammoder för den efter henne uppkallade Estridska ätten. Efter Ulfs död gifte E. om sig med hertig Robert af Normandie.
Estridska ätten, dansk konungaätt, härstammade från Sven Tveskäggs dotter Estrid, hvilkens son med Ulf jarl, Sven Estridsson, 1047 blef konung i Danmark. Ätten regerade från 1047 till 1375, då den utslocknade på svärdsidan med konung Valdemar Atterdag och hertig Henrik af Sönderjylland (en ättling af konung Abel).
1. Estrup, Hektor Frederik Janson, dansk historiker, f. i Randers d. 5 Jan. 1794, blef 1822 lektor i historia och geografi samt 1830 direktor vid Sorö akademi, hvilken befattning han frånträdde 1837. Död d. 29 Dec. 1846. E. författade Lärebog i den almindelige verdenshistorie (1826; "Lärobok uti allmänna verldshistorien", 1832 och 1837) samt flere ypperliga, dels historiska, dels statsrättsliga afhandlingar, bl. a. Om träldom i Norden (1823; prisbelönt), Absalon, som helt, statsmand og biskop (1826), Om livsfäste i Danmark (1842) och De danske majorater (1845). Hans samlade skrifter utgåfvos 1851. E. Ebg.
2. Estrup, Jakob Brönnum Scavenius, dansk statsman, den föregåendes son, född i Sorö d. 16 April 1825, var 1854 folketingsman, invaldes 1864 i rigsrådets landsthing, der han såsom ordförande för godsegarna hade en
Källa: Project Runeberg ·
