Sida 731
Flintenberg, Johan David
förmåga af en omedelbar naturuppfattning. För öfrigt förstod han väl att eftergöra sin mästares målningssätt, men försökte derjämte att mildra hans slående effekter och, efter studium af de äldre italienarna, mera vinnlägga sig om formen. F. utmärkte sig i synnerhet som porträttmålare. Till hans bästa taflor hör en i Amsterdams museum befintlig duk, framställande Stadens borgaregarde med sin kapten i spetsen och målad (1648) till minne af den westfaliska freden. C. R. N.
Flinders, Matthew, engelsk upptäcktsresande, f. 1774, började 1795 tillsammans med skeppskirurgen George Bass en upptäcktsresa längs sydöstra kusten af Nya Holland, söder om Port Jackson, upptäckte 1798 Bass-sundet och kringseglade Van Diemens land. 1801 utskickades han af engelska regeringen på en ny upptäcktsfärd, undersökte södra kusten af Nya Holland, från kap Leeuwin, i hvars närhet en vik bär hans namn, for derefter i Juli 1802 mot n., längs östra kusten, dervid undersökande Great barrier reef, genomseglade Torres sund och kartlade kusten vid Carpentaria-viken. På hemresan blef han tillfångatagen på Ile de France och qvarhölls i fängelse till 1810. Död 1814. Sina upptäckter beskref han i Voyage to Terra Australia (1814) och Observations on the coast of Van Diemen's land, Bass strait etc.
Flinders land, fordom namn på en del af Syd-Australiens kust, uppkallad efter Matthew Flinders.
Flindt, Karl Ludvig Heinrich, dansk general, född 1792 i Ottensen, blef 1808 kavalleriofficer, deltog s. å. i tåget till Stralsund och sedermera i fälttåget 1813, under hvilket han råkade i rysk fångenskap. 1815--18 tillhörde han den danska kontingenten af ockupationsarmén i Frankrike. 1842 blef han chef för ett dragonregemente. När detta i Mars 1848 slöt sig till schleswig-holsteinska upproret och F. vägrade att förbinda sig att icke tjena mot schleswig-holsteinarna, blef han häktad och frigafs först i September s. å. Under fälttåget 1849 förde F. befäl öfver en kavalleribrigad, som utgjorde en del af Ryes här i Jylland. Sedermera befordrades han till generalmajor och generalinspektör för kavalleriet. Under fälttåget 1850 anförde han reservkavalleriet. Död d. 3 Mars 1856.
Flink, G. Se Flinck.
Flinsberg, by och badort i preussiska regeringsområdet Liegnitz (Schlesien), i Queis' romantiska dal, omkr. 500 m. öfver hafvet. Omkr. 1,600 innev. F. har fyra jernhaltiga surbrunnar, hvilka äro rika på kolsyra. De vigtigaste äro Hauptbrunnen, som nyttjas både till drickning och bad, samt Niederbrunnen, hvars vatten endast drickes. Vattnet, som äfven utskickas, nyttjas vid katarrer, lindrig nervsvaghet och blodbrist.
Flint. 1. Grefskap i norra Wales. Arealen 684 qvkm. 76,312 innev. (1871). Det är den minst bergiga delen af Wales och erbjuder en angenäm vexling af kullar och romantiska, fruktbara dalar. De vigtigaste floderna äro Dee, med dess biflod Alyn, och Clwyd. Bergen äro rika
på mineral, bl. a. bly, koppar, zink, jern och stenkol. Hufvudstad: Mold. -- 2. Fordom hufvudstad i nämnda grefskap, vid Dee. 4,269 innev. (1871). Kemiska fabriker. -- 3. Flod i nord-amerikanska staten Georgia, i hvars sydvestra hörn den förenar sig med Chattahoochee och får namnet Appalachicola.
Flint, Timothy, amerikansk författare, född 1780 i Reading i Massachusetts. 1802--14 var han kongregationalistisk prest i Lunenburg och begaf sig 1815 såsom missionär till vestern. 1825 återvände han till Massachusetts och egnade sig der under sin återstående lefnad åt literaturen. Död 1840. Bland hans arbeten må nämnas: Recollections of ten years passed in the valley of the Mississippi (1826) och A condensed geography and history of the western states in the Mississippi valley (1828).
Flinta, miner., ett i synnerhet i kritformationen förekommande mineral, som utgöres af en blandning af amorf och kristalliserad kiselsyra. Flinta anträffas i England, Frankrike, Danmark, södra Skåne o. s. v. i form af större eller mindre, njurlika, gråbruna massor eller som försteningsmedel. Huru flintan uppkommit är ännu ej fullt förklaradt. Stenålderns folk tillverkade vapen och redskap af detta mineral (se Stenåldern). Flintan utgör ett vigtigt material vid porslinstillverkningen. P. T. C.
Flintberg, Jakob Albrekt, juridisk författare, f. 1750, blef 1771 kopist och 1776 kanslist i Kommerskollegium, fick 1801 lagmans fullmakt samt utnämndes 1803 till kommersråd. Död d. 19 Mars 1804. Bland F:s skrifter märkas: Borgerliga förmoner och skyldigheter (1786); Bruksidkares, städers och borgerskaps ömse förmoner och skyldigheter (1788--89); Anmärkningar till Sveriges rikes sjölag (1794, 1802, 1815); Städernas med handel, sjöfart och bruksrörelse gemenskap ägande inkomst af tolag m. m. (1795); Lagfarenhets-bibliothek (1796--1807). -- Det var denne F., som en gång råkade olyckligt ut för Kellgren, hvars poem "Vid första besöket i Sergells atelier" han hade egnat en väldig kritik. Kellgren svarade honom nämligen bl. a. med det bekanta versifierade bref, som börjar: "O store Flintberg, grannskare, och bror till Flintberg, rimmare!"
Flintenberg, Johan David, historisk forskare, född i Stockholm d. 3 Maj 1762, blef student i Upsala 1777, fil. mag. 1785 samt docent i lärdomshistorien 1786. Efter att 1787 hafva erhållit Vitt. Hist. o. Ant. akademiens stora pris för en Afhandling om hansestädernas handel med Sverige etc. blef han 1792 sekreterare vid kungl. museum i Stockholm och 1793 riksantiqvarie. På grund af sjuklighet nödgades han emellertid 1795 taga afsked från sina tjenstebefattningar, men utnämndes 1805 till rektor vid Stockholms katedralskola. Död i Stockholm d. 13 Maj 1819. Bland hans skrifter märkas, utom åtskilliga disputationer, öfversättningar och läroböcker: Anmärkningar om utländska specerier, nyttjade i Sverige uti 16 seklet (Vitt. Hist. o. Ant. akad. handl. VIII, 1808) samt Magazin för litteraturen, historien och statskunskapen (1798).
Källa: Project Runeberg ·
