Sida 553
Feder, Johann Georg Heinrich
inom det tolfte arrondissementet utlyst möte ("reformbankett") för afgifvande af en opinionsyttring till förmån för en utsträckning af den politiska rösträtten. Styrelsens vägran att medgifva en reform af valrätten, hvilken var inskränkt till dem, som betalade 200 frcs i direkta skatter, och hennes kränkning af församlingsfriheten gåfvo de revolutionäre skäl till resning. Genom Februarirevolutionen störtades "Julimonarkien" l. det genom 1830 års revolution upprättade konungadömet och infördes republiken (den andra franska). Jfr Frankrike.
Februus, fornitalisk gudomlighet. Se Februari.
Febus (Phoebus). Se Apollo.
Febuseri (af Febus l. Phoebus, Apollos binamn), namnet på ett felaktigt manér inom skaldekonsten, liktydigt med bombast eller svulstighet. De fransk-klassiske smaklärarna och skalderna under Ludvig XIV:s tidehvarf utmärkte med namnet "phébus" sina föregångares inom literaturen, marinisternas, tomma ordprål och öfverlastade bildspråk. Deraf har det svenska språket bildat ordet "febuseri" för att beteckna tomt ordprål och svassande grannlåt hos en skald. C. v. F.
Fec., förkortning af Fecit.
Fécamp [-kang], stad i franska depart. Seine-inférieure, vid floden Fécamps utlopp i Kanalen. 12,074 innev. (1876). Hafsbad. Skeppsbyggen, jerngjuteri, linne- och bomullsfabriker samt tillverkning af likör (Bénédictine de F.). Staden är Frankrikes förnämsta plats för sill- och stockfiskfångst och utsänder årligen öfver 100 fiskarefartyg, som lemna en inkomst af 5--6 mill. frcs. -- Af stadens fordom ryktbara benediktinkloster, Sainte Trinité, återstå blott några lemningar.
Fechner, Gustav Theodor, tysk fysiker, filosof och skald, f. 1801, blef 1834 professor i fysik vid universitetet i Leipzig. Under en ögonsjukdom, 1839--43, egnade han sig åt naturfilosofi och antropologi. Hans skrifter, af hvilka många ega ett stort värde, äro: Das büchlein vom leben nach dem tode (1836, 2:dra uppl. 1866), Ueber das höchste gut (1846), Nanna, oder über das seelenleben der pflanzen (1848), Zendavesta oder über die dinge des himmels und des jenseits (1851), Physikalische und philosophische atomenlehre (1855; ny uppl. 1864), Elemente der psychophysik (1860), Ueber die seelenfrage (1861), Die drei motive und gründe des glaubens (1863), Kleine schriften (1875), Erinnerungen an die letzten tage der odlehre und ihres urhebers (1876), Vorschule der aesthetik (1876), In sachen der psychophysik (1877). Under pseudonymen Dr. Mises har han utgifvit åtskilliga humoristiska uppsatser af värde.
Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis, författare af k. Johan III:s liturgi (födelseåret okändt), studerade med ett understöd af Stockholms borgerskap vid universitetet i Wittenberg, vid hvilket han inskrefs 1558 och graduerades 1561. 1571 var han redan anställd i Johan III:s kansli, blef sedan konungens sekreterare och erhöll 1573 tillika uppsigten öfver boktryckerierna i riket. Sannolikt omfattade han redan under sin studietid den medelvägsteologi, som ville försona
de stridande kyrkorna genom anslutning till den gamla kyrkan och kyrkofäderna. Konung Johan, hvilkens förtroende F. i hög grad åtnjöt, använde honom derför till att bearbeta presterskapet för sina kyrkliga planer. Gemensamt med konungen utarbetade han det under namnet ordinantian bekanta tillägget till 1571 års kyrko-ordning. Till en väsentlig del genom hans inflytande antogs det af biskopar och presterskap på mötet i Stockholm 1574. 1576 utkom den af honom författade och af konungen granskade och godkända gudstjenstordningen, den s. k. liturgien l. "Röda boken", för hvilken den romersk-katolska mässordningen, med åtskilliga ändringar och jämkningar, låg till grund. Hösten 1576 afgick F. jämte Pontus de la Gardie till Rom i en beskickning. Dennas öppet uttalade ändamål var att utverka påfven Gregorius XIII:s bistånd till afslutande af ett förbund mellan konung Johan och kejsaren samt att af Spanien söka utbekomma drottning Katarinas mödernearf. I hemlighet skulle sändebuden derjämte underhandla med påfven om en förening mellan den svenska evangeliska och den romersk-katolska kyrkan. På bortresan förliste fartyget i Östersjön, nära Bornholm. De la Gardie räddades, men F. drunknade. F. egde en omfattande lärdom, men skall hafva varit slug och illfundig.
Fechter, Charles Albert, fransk-tysk-engelsk skådespelare, f. 1824, d. 1879, fick sin uppfostran i Frankrike, debuterade på Théâtre Molière i Paris och hade sedan anställning vid en mängd teatrar uti Italien, Paris, Berlin, London och Amerika, öfverallt skördande stort bifall. Vare sig han uppträdde som fransk, tysk eller engelsk skådespelare, visade han en infödds fullkomliga välde öfver språket. Han framställde högst olika karaktersroller; mest berömd var måhända hans "Hamlet". F. var jämväl en ganska skicklig bildhuggare.
Fecit, Lat. (af facere, göra), "har gjort det", ofta förekommande inskrift på konstverk, efter mästarens namn. Förkortas vanligen till fec.
Fecunditas, Lat., bördighet, fruktsamhet, hos romarna någon gång personifierad såsom fruktsamhetens gudinna.
Fedavi. Se Assasiner.
Feder, Johann Georg Heinrich, tysk filosofisk skriftställare, f. 1740, studerade i Erlangen, blef, på grund af sin 1767--69 utgifna Grundriss der philosophischen wissenschaften nebst der nöthigen geschichte, 1768 professor i filosofi i Göttingen och utarbetade der, hufvudsakligen från wolfianismens ståndpunkt, i sin vetenskap läroböcker, som flitigt nyttjats i Tyskland. Vigtigare var dock hans Untersuchungen über den menschlichen willen (1779--93), ett slags fortsättning af Locke's "Essay concerning human understanding". I sin 1768--71 utgifna, af Rousseau starkt påverkade skrift Der neue Emil nedlade han sin pedagogiska erfarenhet. Äfven i nationalekonomiska frågor visade han sig för sin tid väl bevandrad, genom en i "Göttinger gelehrte anzeigen" 1777 synlig, berömmande recension (den första i Tyskland) öfver Adam Smith's stora arbete. Mindre ära skördade han genom sin andel i den i samma tidskrift införda,
Källa: Project Runeberg ·
