Ekman, svensk slägt, härstammande från en Lars Jonsson, som vid slutet af 1500-talet var bergsfogde i Värmland. Ättefaderns sonson Daniel Jonsson, rådman och handlande i Vänersborg vid midten af 1600-talet, var den som antog namnet E.
1. Ekman, Gustaf Henrik, grosshandlare, föddes i Göteborg d. 23 Nov. 1774, var från det 7:de till det 12:te lefnadsåret i pension i Kristiansfeld i Slesvig, erhöll derefter enskild undervisning och begaf sig sedermera till Lunds universitet. I öfverensstämmelse med en af hans fader, grosshandlaren Peter Ekman (d. 1807), uttalad önskan öfvergaf han likväl snart studierna, hvilka han med varm kärlek omfattat, och egnade sig åt handeln. I bolag med G. R. Prytz grundade han vid början af 1800-talet den ännu bestående handelsfirman Ekman & k:o i Göteborg och öfvertog kort derpå äfven sin faders affärer. E:s namn intager ett framstående rum i Göteborgs stads häfder. Med aldrig slocknande ifver egnade han sig åt detta samhälles utveckling och innehade der en stor mängd förtroendeuppdrag. Efter sin fader, som var en bland stiftarna af Willinska fattigfriskolan, ingick han som ledamot i detta läroverks styrelse och verkade i denna egenskap kraftigt för folkundervisningen, under den tid då nämnda anstalt, med afdelningar i två af förstäderna, var Göteborgs enda folkskola. Såsom representant för Göteborg var han ledamot af Borgareståndet vid riksdagen i Örebro 1810.
I egenskap af ordförande för borgerskapets äldste förvärfvade han stor förtjenst bl. a. genom grundandet (1811) af stadens ännu bestående skjutsinrättning, hvarigenom skjuts-åliggandet, som dittills fullgjorts af på dryga vilkor antagna entreprenörer, öfvertogs af staden sjelf. 1812 var han ledamot i komitén för utarbetande af en ny sjötullsstadga, med dertill hörande tulltariffer, och förfäktade då liberala grundsatser. I det 1813 stiftade Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap var E. en af de förste ledamöterna. 1814--20 var han ledamot af Karantänskommissionen i Göteborg. Likaledes var han ledamot af Trollhätte-kanalbolags styrelse och i många år dess ordförande, nämligen tills detta bolag afträdde kanalverket till det af J. G. Schwan bildade nya bolaget. Under den tid E. var bolagets ordförande byggdes Ströms kanal. För den oegennytta och det nit han ådagalade såsom ledamot i Göta kanals diskontdirektion (tills denna upphörde), under denna inrättnings mest brydsamma omständigheter, tilldelade honom Göta-kanalbolag "den medalj i guld, som bolaget låtit prägla att tilldelas dem, som verksamt bidragit till hafvens förening". Desslikes var E. under många år ledamot af den "direktion till segelfartens förbättrande mellan Vänern och hafvet", hvilken hade sitt säte i Göteborg, och under denna tid uppgjorde han den plan till nämnda direktions reorganisation, hvarigenom densamma (efter upplösning af det gamla Trollhätte-bolaget) förändrades till "Kongl. direktionen för Göteborgs hamn- och elfarbeten" och dess förvaltning inskränktes till ett mindre område. E., som under allt detta jämväl skötte sina egna vidlyftiga affärer och egnade en ej obetydlig tid åt studier, ådagalade i all sin verksamhet stark vilja och sträng redlighet. Den enda yttre utmärkelse han kunde förmås att emottaga var titeln kommerseråd (1810). Död i Göteborg d. 15 Jan. 1847.
2. Ekman, Gustaf, bruksidkare, den föregåendes son, föddes i Göteborg d. 29 Maj 1804, blef student i Upsala 1821, tog bergsexamen 1825 och ingick s. å. som auskultant i Bergskollegium. 1826 fortsatte han sina studier vid bergsskolan i Falun, anställdes 1827 som elev på Jernkontorets stat och företog 1828--29 en utländsk resa, hufvudsakligen för att studera den gröfre jernförädlingen. 1830 förordnades han af fullmäktige i Jernkontoret till vikarierande och 1833 -- sedan han i England ytterligare studerat jernhandteringen -- till extraordinarie öfversmedsmästare. Från denna befattning tog han afsked 1836, då han öfvertog förvaltningen af det hans fader tillhöriga Lesjöfors bruk (i närheten af Filipstad), som under hans ledning blef en mönsteranstalt. 1867 tillhörde E. riksdagens Första kammare, der han bl. a. förordade ett närmare samband mellan folkskolan och elementarskolan samt ett tidigare studium af naturkunnighet. 1868 var han medlem af kyrkomötet. -- "De förbättringar inom jernhandteringen, som leda sitt upphof från E., och de föredömen han lemnade vid densammas utöfning äro för Sveriges hela jernindustri af så framstående vigt och betydelse, att de anvisa honom ett hedersrum bland alla dem, som praktiskt egnat sig åt bergsmannayrket, och säkert har ingen af dessa, sedan Sven Rinmans dagar, inlagt så stora och oförgätliga förtjenster om denna industris utveckling som Gustaf E." Den förnämsta af hans många uppfinningar är den 1846 konstruerade "koltornsvällugnen" ("Ekmans vällugn"), hvilken, ehuru Berzelius och Sefström till en början bestredo dess värde, likväl, till följd af sina bränslebesparande egenskaper, blifvit allmänt antagen i Sverige. Som tjensteman i Jernkontoret
främjade E. särskildt jernindustrien, genom att verka för ett allmännare införande af Lancashire-smidet och den i England gjorda uppfinningen att begagna varm bläster vid tackjernstillverkningen. För folkbildningens höjande verkade han genom muntliga föredrag för sina arbetare och derigenom att han inrättade utmärkta folkskolor vid Lesjöfors, Långbanshyttan och Persberg. 1847 valdes han till ledamot af Vetenskaps-akademien. Död å Långbanshyttan d. 3 Maj 1876.
3. Ekman, Johan Jakob, grosshandlare, den förres broder, föddes i Göteborg d. 25 Okt. 1815. Sedan han genomgått en lärokurs vid Göteborgs handelsinstitut, kom han (1831) på sin faders kontor, blef 1837 bolagsman i firman Ekman & k:o och öfvertog 1843 dennas ledning. Bland de många vigtiga uppdrag, som varit E. anförtrodda, må följande här nämnas: 1845 blef han (efter sin fader) ledamot i styrelsen för Willinska fattigfriskolan i Göteborg, 1853--63 var han ledamot i K. direktionen för Göteborgs hamnoch elfarbeten, 1860 blef han ledamot af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse samt 1863 medlem af stadsfullmäktige i nämnda stad, bland hvilka han till 1869 var vice ordförande och derefter årligen valts till ordförande. 1866 utsågs han till vice ordförande i Göteborgs och Bohus läns hushållnings-sällskap. 1869 kallades han till ledamot af komitén för utredning af frågan om förändring af rikets myntväsende, och 1872 af myntkommissionen i Köpenhamn. 1856--58 var han en af Göteborgs representanter i borgareståndet, och 1866 valdes han af Elfsborgs läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare, men antog 1874 kallelse af Göteborgs stadsfullmäktige till enahanda befattning för Göteborgs stad. 1867 var han medlem af Konstitutions-utskottet samt har från och med 1868 hvarje riksdag tillhört Bankoutskottet, inom hvilket han 1876--80 var ordförande.
4. Ekman, Carl Edvard, bruksidkare, de föregåendes broder, föddes i Göteborg d. 7 Mars 1826. Sedan han genomgått Chalmersska slöjdskolan, utvecklade han sig under sin broder Gustafs ledning, på Lesjöfors bruk, i bruksförvaltningens praktiska göromål samt fortsatte derefter sina studier vid bergsskolorna i Filipstad och Falun. 1848 fick han anställning som förvaltare vid Finspongs bruk, hvars egare han blef 1856 och med hvilket han 1857 förenade Stens bruk. Sedermera har han ytterligare utvidgat sina gods, hvilka f. n. (1880) ega en befolkning af omkr. 5,000 personer. Under E:s förvaltning har Finspong blifvit ett stort etablissement för kanontillverkning, från hvilket Sverige och andra stater försett sig med tidsenliga kanoner, och jämväl i andra delar af brukshandteringen har det betydligt utvidgats och förbättrats. Äfven skogsskötseln vid Finspong torde vara förtjent af särskild uppmärksamhet, enär på få, om ens något enda ställe inom landet vidtagits så kraftiga åtgärder för skogsåterväxt som på Finspong, der på ett år ända till 900 tnld planterats med furu- och granplantor. E., som är en varm främjare af folkundervisningen, har i Risinge socken, der Finspong är beläget, högst förtjenstfullt verkat för folkskolans sak. Denna socken eger nämligen nu (1880) tio rymliga skolhus, med god materiel, och dessutom en bruksskola, till hvilken E. 1874 donerade ett kapital af 50,000 kr. Vid riksdagarna 1859 och 1862 representerade E. andra bruksdistriktet i Borgareståndet, hvilket vid båda dessa riksdagar valde honom till ledamot af Bankoutskottet. Vid sistnämnda riksdag väckte han motion om åtgärders vidtagande till en bättre organisation af folkskoleväsendet (motionen föreslog bl. a. tillsättande af folkskoleinspektörer, inrättande af en särskild byrå i Ecklesiastik-departementet för handläggning af folkskoleärenden, halfva personliga skyddsafgiftens anvisande till folkskolornas understöd, o. s. v.). 1866 invaldes han i riksdagens Första kammare af Östergötlands läns landsting, hvilket 1875 åter utsåg honom till sin representant vid riksdagen. 1867, 1869, 1870 och 1875 var han medlem af de särskilda utskotten för försvarsfrågans behandling, tillhörde 1870 Konstitutionsutskottet och har sedan 1871 varit medlem af Statsutskottet, i hvilket han 1876--80 var ordförande.