Eldmärke, med., populär benämning på ett visst slag af blodkärlssvulster (angiomer); det vetenskapliga namnet är teleangiektasier eller naevi. Dessa svulster bestå af en mängd nybildade, tätt intill hvarandra pressade fina kärl (kapillärkärl), mestadels arteriella, med blott ringa mellansubstans. Färgen är derför också lifligt röd. De kunna förekomma hvar som hälst på huden, men oftast finner man dem på hufvudet och i ansigtet. Än äro de alldeles släta och höja sig då alls icke öfver hudytan, än bilda de mer eller mindre knotiga upphöjningar. Någon gång äro de bevuxna med hår. Ibland äro de mycket små, ibland sträcka de sig öfver stora ytor, såsom i ansigtet, särdeles på kinderna. Som oftast äro de medfödda, och stundom antaga de märkvärdiga skapnader, liknande hvarjehanda föremål. Enligt en mycket allmän folktro har man att söka deras uppkomst i själsinflytanden hos modern under hafvandeskapet -- en åsigt, som den moderna vetenskapen ej delar. Deremot kan ärftligheten ej förnekas. Eldmärken kunna
förblifva stillastående hela lifvet igenom, och de kunna af sig sjelfva försvinna; men de kunna äfven föröka sig och intaga ofantliga sträckor. Synnerligast är detta förhållandet med mera ojämna eldmärken. Behandlingen är uteslutande operativ. Vid mycket små svulster af detta slag kan det någon gång hjelpa att vaccinera rundt omkring dem. Eljest måste eldmärken aflägsnas med knif eller, ändå hällre, medelst brännmedel, frätande syror eller, bäst, glödjern, i någon af de nyare, mindre afskräckande formerna: galvanokaustiska apparater eller den s. k. Paquelins termokauter. Rsr.