Eldsläckning

*Eldsläckning. Eldsläckningsväsendet har i Sverige under de senaste åren gjort stora framsteg, hufvudsakligen under ledning af Elis Bruno Hollstén (f. i Skellefteå d. 23 Juli 1840, kommendörkapten i K. Flottans reserv 1879–95), hvilken, sedan 1875 brandchef i Stockholm, organiserat nämnda stads brandkår och medverkat vid ordnandet af brandväsendet i ett stort antal af våra småstäder. Fasta brandkårer finnas nu (1897) uti ett trettiotal svenska städer. Brandtelegrafer äro anlagda i stor utsträckning icke allenast för eldsvådas tillkännagifvande, utan äfven för att i händelse af behof kunna tillkalla indeladt reservmanskap. För de flesta städer hafva ångsprutor anskaffats, och å många ställen hafva vattenledningar införts. Till förverkligandet af dessa kraftiga och tidsenliga anordningar, som utan tvifvel ställa eldsläckningsväsendet i Sveriges städer på en i allmänhet hög ståndpunkt i jämförelse med förhållandena i utlandet, hafva väsentligt bidragit de fordringar, som brandstodsbolagen uppställt för lemnande af försäkringar. En indirekt ersättning för de utgifter, som genom en dyrbarare organisation af brandväsendet drabba kommunerna, har emellertid vunnits genom betydlig nedsättning af assurans-premierna. I Stockholm består brandkåren af 1 brandchef, 2 officerare, 8 underofficerare (af hvilka 4 maskinister) och 135 man, fördelade på 2 hufvud- och 5 vaktstationer. För forsling af manskap och materiel har kåren 26 egna hästar. Under perioden 1877–96 utgjorde hela den utbetalade brandskadeersättningen 3,71 proc. af det försäkrade beloppet för de egendomar, der eldsvåda timat. Antalet eldsvådor och tillbud till sådana uppgick under år 1896 till 332. Kostnaden för brandväsendet steg samma år till omkr. 168,000 kr.