Elegi

Elegi (Lat. elegia, Grek. elegeia) kallades hos forntidens greker och romare hvarje på elegiskt versmått affattadt skaldestycke (jfr Distikon). Ursprungligen torde detta ord hafva haft samma betydelse som elegos, "klagosång", och elegiens metriska form lämpar sig onekligen väl för att återgifva en sorgbunden, men tillika dämpad och reflekterande sinnesstämning. Redan tidigt kom likväl elegiens begrepp att nästan uteslutande fästas vid den metriska formen och dermed äfven att utsträckas till sådana skaldestycken, i hvilka ofvannämnda känslostämning alls icke framträder, t. ex. Tyrtaios' krigiska och Solons politiska elegier. Hos romarna odlades företrädesvis den erotiska elegien, inom hvilken de romerske skalderna Catullus, Tibullus och Propertius vunnit ett berömdt namn. Inom den nyare vitterheten har elegien delvis åter fått sin ursprungliga betydelse, i det man dermed, stundom till och med oberoende af versmåttets art, betecknar en lyrisk diktart af ett vemodigt, känslofullt och klagande innehåll. -- Elegisk, klagande, vemodig, sorglig, rörande; känslosam. -- Elegiskt versmått, en af omvexlande hexametrar och pentametrar bestående versform. Se Distikon. A. M. A.