Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Elektricitetsmaskin

Ämne: Elektricitet och magnetism · Fysik, mekanik och instrument

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 367–368 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Elektricitetsmaskin, fys. De hufvudsakligaste delarna af en elektricitetsmaskin äro: en glasskifva (eller cylinder), som medelst en vef kan vridas kring en axel, riftyget, mot hvilket

glasskifvan gnides, och konduktorn, å hvilken elektriciteten uppsamlas. Riftyget består af kuddar af läder eller siden, bestrukna antingen med musivguld (tennsvafla) eller med ett amalgam, hvars lämpligaste sammansättning är 1 del tenn, 1 del zink och 2 delar qvicksilfver, det s. k. "Kienmayerska amalgamet". Den genom amalgamets användning förökade elektricitetsutvecklingen beror sannolikt på qvicksilfrets egenskap att blifva starkt negativt elektriskt vid gnidningen mot glas. Från konduktorn, som utgöres af ett klot eller en cylinder af mässing och medelst glasfötter isoleras från underlaget, utgå metallarmar, hvilka gaffelformigt omfatta glasskifvan utan att vidröra henne och som på sin mot skifvan vända sida äro försedda med kammar af fina metallspetsar. Då glasskifvan vid kringvridningen gnides mot riftyget, blir hon positivt elektrisk, och riftyget negativt. I den mån skifvans positivt elektriska delar närmas till konduktorns metallarmar, fördelas, genom influens, dennes elektricitet, hvarvid den negativa elektriciteten genom de nämnda metallkammarna strömmar ut mot skifvan och förenar sig med hennes positiva elektricitet, under det att den positiva elektriciteten i konduktorn qvarstannar i denna. För att stark elektricitetsutveckling skall kunna erhållas, måste riftyget stå i god ledande förbindelse med jorden, så att den dera utvecklade negativa elektriciteten fort bortledes. Detta senare åstadkommes vanligen medelst en vid riftyget fäst metallkedja. Den nu beskrifna maskinen konstruerades af J. Ramsden 1766. Af andra på liknande grunder beroende elektricitetsmaskiner må nämnas van Marums, vid hvilken man medelst en särskild inrättning kan efter behag å kondensatorn uppsamla antingen glasskivans positiva eller riftygets negativa elektricitet, och Nairnes (cylindermaskin), som i stället för glasskifva har en glascylinder och derjämte två konduktorer, af hvilka den ena står i förbindelse med riftyget, så att man kan uppsamla ettdera eller båda slagen elektricitet. Se vidare Armstrongs hydro-elektricitetsmaskin, Elektrofor och Influensmaskin. K. L.