Elektromotor (af Grek. elektron och Lat. motor, som sätter i rörelse, af movere, sätta i rörelse), fys., är, enligt kontaktsteorien, benämning på de kroppar, vid hvilkas beröring med
hvarandra elektricitet utvecklas. Metallerna äro de förnämsta elektromotorerna (elektromotoror af första ordningen). Med afseende på den utvecklade elektricitetens tension ordnas de vigtigaste af dem i följande s. k. tensionskedja: jern, kadmium, zink, koppar, silfver, guld, bly, tenn, aluminium, platina, palladium och vismut. Hvar och en af dessa metaller blir positivt elektrisk vid beröring med en efterföljande, men negativt elektrisk, om den förenas med en föregående. Tensionen blir större, ju aflägsnare från hvarandra metallerna stå i tensionskedjan. Äfven vätskorna äro elektromotorer, men, enär de ej intaga några bestämda platser i tensionskedjan, endast af andra ordningen. -- Elektromotorisk kraft, den verkande orsaken, när, vid tvänne kroppars beröring, en elektricitetsfördelning eger rum, så att den ena blir positivt och den andra negativt elektrisk. Jfr Galvanism. K. L.