Elers

Elers, Johan, ämbetsman, vitterhetsidkare och topograf, f. i Karlskrona d. 8 Juni 1729, blef student i Lund 1745 och ingick vid tjugo års ålder som e. o. kanslist uti Inrikes civilexpeditionen, der han tio år senare blef kopist och 1766 protokollssekreterare. Efter det att Sekreta utskottet, af hvilket han 1771 kallades till sekreterare, blifvit genom 1772 års statshvälfning upphäfdt, befordrades han s. å. till förste expeditionssekreterare i förstnämnda ämbetsverk. Dittills hade E. varit en ifrig medlem af mösspartiet och kunde följaktligen icke med blida ögon se revolutionen; men han förblef städse, jämväl under de nya förhållandena, en pligttrogen ämbetsman. 1787 fick han kansliråds titel, och 1789--92 var han ledamot af Rikets allmänna ärendens beredning. Under senare delen af sin lefnad var han bosatt dels i Göteborg och dels i sin födelsestad, hvarest han afled d. 20 Nov. 1813. -- E:s ungdom inföll samtidigt med uppkomsten af Sveriges första s. k. vittra gillen, hvilka uppmuntrade rimkonsten, och E. rimmade så flitigt, att han 1755 --59 kunde utgifva fyra dikthäften, kallade Mina försök. Antagligen var det dessa i den tidens smak hållna poem, som orsakade hans inkallande i "Utile dulci" och sedermera (1773) i Vitterhetsakademien, der han 1774 vann ett pris för elegien Mina tårar (hvilken troligen gaf anledning till J. H. Kellgrens satiriska dikt "Mina löjen"). 1792 utgaf E. Glada qväden (med musik af Frigel, Kraus, Stenborg, Naumann och Åhlström m. fl.), i hvilka dock den muntra stämningen förefaller tämligen tvungen och konstlad. Jämväl sedermera fortfor E. att rimma. När han på ålderdomen vistades i Göteborg, deltog han flitigt i Vetenskaps- och vitterhetssamhällets arbeten och föredrog der flere stycken i bunden form. Af vida större värde och betydelse än de nu nämnda vittra alstren är det historisk-topografiska arbetet Stockholm (4 band, 1800--01), hvilket E., sedan han erhållit afsked ur statens tjenst, med nit och flit utarbetade och som, fastän det ej kan sägas motsvara strängare fordringar, alltid skall hedra sin författare. K. F. W.