Elfvestad, socken i Östergötlands län, Bobergs härad. Arealen 2,079 hekt. (4,212 tnld). 812 innev. (1879). Annex till Skeppsås, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. 1. Elfving, Anders, väckelsepredikant, föddes d. 1 Jan. 1745 i Ålems socken af Kalmar län, blef student i Upsala 1762, prestvigdes 1767, hade derefter anställning dels såsom adjunkt och dels som nådårspredikant i Kalmar stift, sedermera (större delen af år 1771) såsom guvernementspredikant i Pommern och slutligen såsom predikant vid artillerikyrkan i Stockholm, der han afled d. 31 Mars 1772. -- Under sin studenttid gjorde E. personlig bekantskap med den stränge lagpredikanten P. Murbeck (död 1766 som kyrkoherde i Fridlefstad i Bleking) och mottog af honom intryck, som blefvo bestämmande för hans utveckling. Under sin korta verksamhet som prest ådagalade han ett brinnande nit och en högst ovanlig förmåga som andlig folktalare. Han "förkunnade ordet med en obegriplig kraft, som trängde till allas hjertan". Också strömmade alltid stora folkskaror till de kyrkor, i hvilka han predikade. På flere af de orter, der han verkade som prest, lefver hans minne i traditioner, hvilka delvis erinra om helgonlegender. Kristlig huspostilla, innehållande en årgång af E:s högmessopredikningar (deraf flere förut otryckta) jämte en lefnadsteckning öfver författaren utgafs 1854 af J. A. Almqvist (5:te uppl. 1875).
2. Elfving, Nere Albert, krigare, ämbetsman, sonson till den föregåendes broder, föddes i Vexiö landsförsamling d. 8 Febr. 1832. Han var 1849--50 kadett vid krigsakademien på Karlberg, blef 1851 student i Upsala och sedermera civilingeniörselev samt biträdde såsom sådan vid hamnbyggnaderna i Vadstena och Kalmar. 1855 begaf han sig till Nord-Amerika, der han sysselsatte sig med kartritning, tills han 1861 blef löjtnant vid 48:de infanteriregementet (New-York volunteers). 1863 befordrades han till kapten, 1864 till major och öfverstelöjtnant samt 1865 till öfverste i armén. I nord-amerikanska inbördeskriget (1861--65) deltog han i sjutton bataljer och stormningar (oberäknadt skärmytslingar och smärre strider), fick tvänne gånger hästen skjuten under sig och blef en gång sårad i benet. Vid stormningen af Fort Fischer, 1865, kommenderade han en brigad, hvilken han sedermera förde till Wilmington, der han sistnämnda år förlorade det ena benet. S. å. tog han afsked ur den amerikanska krigstjensten, och 1866 återvände han till Sverige. 1866--72 var han lärare i engelska språket vid krigsakademien på Karlberg, 1868 blef han Förenta staternas vice konsul samt 1871 deras konsul i Stockholm, och 1869 generalkonsul för Liberia. 1872--79 idkade han grosshandel med amerikanska maskiner, särskildt med skördemaskiner, hvilkas bruk han införde i Sverige. E. har bl. a. författat en uppsats, med titeln Om förslagen till en kanal mellan Atlanten och Stilla hafvet (i "Geografiska sektionens tidskr.", 1880).