Elmblad

Elmblad. 1. Per Magnus E., skolman och prest, föddes i Linneryds socken af Kronobergs län d. 21 April 1806, blef student i Lund 1827 och fil. doktor 1835, aflade prestexamina och prestvigdes s. å., tjenstgjorde 1837 dels såsom vice kollega och dels såsom pastorsadjunkt i Jönköping, studerade ytterligare vid universiteten i Lund och Köpenhamn 1837--39 och blef 1840 lärare vid uppfostringsanstalten å Barnängen (i Stockholm). 1845 utnämndes han till lektor i teologi och filosofi vid Stockholms gymnasium, och omhänderhade såsom sådan flere gånger rektorsämbetet. Från lektorsbefattningen erhöll han 1880 afsked med pension. -- Såsom en begåfvad och nitisk predikant har E. haft ganska stor betydelse för de kristliga rörelserna i vårt land. "Genom hans uppträdande i Jönköping (1837) tändes der en eld, som gjorde denna stad till en härd för evangelii predikan i vida kretsar", och sedermera var han under flere årtionden en af hufvudstaden flitigaste predikanter. Det var i främsta rummet han, som (1851) genomdref beslutet att det s. k. Engelska kapellet (Betlehemskyrkan) åter skulle öppnas för offentliga gudstjenster, sedan det ända från 1842 -- då den engelske metodistpredikanten G. Scott genom ett folkupplopp nödgades att jämte sin familj lemna Sverige -- hållits stängdt af myndigheterna, och E. var ända till midten af 1870-talet en af dess ordinarie predikanter. I Evangeliska fosterlandsstiftelsens bildande (1856) deltog E. på ett verksamt sätt och hade sedermera, först såsom vice ordförande och derefter (1874--76) såsom ordförande i styrelsen, stort inflytande på detta samfunds arbeten. E. har jämväl varit en nitisk kämpe i nykterhetssaken samt var länge medlem i styrelserna för diakonissanstalten, Stockholms stadsmission och Svenska missionssällskapet. Vidkommande läran om Kristi försoning anslöt sig E. till P. Waldenström redan vid dennes första uppträdande med en ny åsigt i detta ämne (1872). Under striderna på det andliga området har han städse intagit en fridsam och försonlig ståndpunkt. -- 1847--56 utgaf E. den religiösa tidskriften "Fridsbudbäraren". I förening med A. P. Falk och G. S. Löwenhielm offentliggjorde han 1863 en öfversättning af Nya testamentet ("lektorernas öfversättning"; 8:de uppl. 1880), i hvilken man sökte följa den grundsatsen att, så vidt det var förenligt med troheten mot grundspråket, "använda endast sådana ord och talesätt, som öfverensstämma med vårt tungomåls nuvarande utveckling". E. har för öfrigt utgifvit några smärre originalarbeten af religiöst innehåll samt öfversatt en mängd skrifter af C. G. Barth, A. F. Huhn, A. F. Krummacher ("Elias den thisbiten", 1851; 2:dra uppl. 1880) och Ad. Monod m. fl. -- 2. Johannes Vilhelm Samuel E., sångare, den förres son, föddes på Herrestad, i Kärda socken af Jönköpings län, d. 29 Aug. 1853, studerade orgelspelning för G. Mankell och sång under ledning först af prof. J. Günther och sedan af operasångaren F. Arlberg i Stockholm samt 1874--78 i Berlin hos prof. J. Stockhausen. Under denna tid biträdde han såväl i Berlin som annanstädes vid flere konserter. 1878 gifte han sig med pianisten miss Maggie Menzies från Melbourne i Australien samt konserterade med henne i Melbourne och Sidney, senare i Milano, London och Amsterdam. 1880 mottog E. anställning såsom "erster gesangprofessor" vid Kullaks berömda musik-akademi i Berlin. Såsom sångare utmärker han sig dels genom en ovanligt stark och välljudande basstämma och dels genom en stor musikalisk begåfning och fin smak. Särskildt berömmes hans föredrag af recitativ.