Enmansborrning, bergsv., den numera mest använda metoden för handborrning i grufvor och stenbrott m. m. Arbetet tillgår sålunda, att en och samme man med ena handen håller bergborren eller nafvaren, en mejselformigt tillspetsad stålstång, mot berget samt kringvrider densamma, under det han med andra handen för släggan. Borrningens resultat beror ej så mycket på styrka i slaget som på taktmässig vridning och täta slag. Förr borrades så, att en man kringvred borren, medan en annan eller stundom tvänne andra slogo med släggor på densamma. Detta sätt att borra är dyrt och kraftödande samt numera, sedan nyare tidens starka sprängämnen tillåtit mindre diameter på borrhålen, bortlagdt. Enmansborrningen infördes först vid Persberg i Värmland och har derifrån under de senare 30--20 åren vunnit insteg vid alla Sveriges grufvefält. Th. N-m.
Nordisk familjebok · första upplagan
Enmansborrning
Ämne: Gruvbrytning och bergarbete · Berg, bergskedjor och bergsbrytning
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 569 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗