Envig

Envig (se Duell), jur., var erkändt i den äldre germaniska processen såsom ett lagligt bevisningsmedel, likstäldt med de s. k. ordalierna. I full öfverensstämmelse med folklynnet blef dess användning allt mera öflig, i den mån bevisningen genom ed till följd af öfverhandtagande missbruk inskränktes. Hos frankerna var bruket af envig ("gage de bataille") såsom bevisningsmedel allmänt, och det spred sig småningom till öfriga germaniska folk samt var ej häller främmande för Skandinaviens innebyggare. Detta bevisningsmedel, hvars oförenlighet med ett utveckladt rättsskick är tydlig, kom i allmänhet ur bruk redan under medeltiden, hufvudsakligen genom kyrkans inflytande. -- I de nordiska sagorna omtalas envig såsom ett gammalt och allmänt bruk för afgörande af rättstvister. Men sedan kristendomen vunnit stadga i norden, blef äfven der enviget som rättegångsmedel aflagdt. Det förekommer ej i landskapslagarna, med undantag deraf att i det ålderdomliga lagfragment, "Hednalagen", som finnes intaget i Olai Petri svenska krönika och jämväl är tryckt såsom tillägg i 1607 års upplaga af Uplandslagen, envig omtalas såsom en följd deraf att "man gifver oqvädinsord åt man". L. A.