Episcopius, Simon arminianernas eller remonstranternas hufvudman efter Arminii död, föddes 1583 i Amsterdam, blef 1611 teologie
professor i Leiden, afsattes och landsförvisades af synoden i Dortrecht 1619, fick 1626 tillstånd att återkomma, blef 1634 inspektor och professor vid remonstranternas seminarium i Rotterdam och dog d. 4 April 1643. -- E. var den, som egentligen grundlade arminianernas teologi och banade väg för dennas rationalistiska fortbildning. Han bekämpade framför allt calvinismens abstrakta dogmatism och betonade, att kristendomen är mera praktisk än teoretisk, icke så mycket ett system af trosläror som en sedlig makt, att en rätt tro icke nödvändigt förutsätter kunskap om och samtycke till ett lärosystem, som innefattar hela omfånget af kristlig sanning, utan endast kunskap om och samtycke till så mycket af kristendom, som är nödvändigt för att åstadkomma en verklig förbättring i hjerta och lefverne. E:s förnämsta arbeten äro den arminianska trosbekännelsen (1621) och apologien för densamma (1629) samt hans ofullbordade Institutiones theologicae.