Erythroxylon

Erythroxylon L., bot., ett slägte (numera deladt i flere), hvilket omfattar omkr. 75 arter lägre träd och buskar samt utgör typen för en egen nat. fam., Erythroxyleae Kunth, kl. Monadelphia L., ordn. Decandria. Blomfodret består af 5 vid basen förenade, qvarsittande blad. Kronbladen äro 5 och, likasom de 10 monadelfiska ståndarna, med bred bas fästa under fruktämnet, som ursprungligen är tre-rummigt och försedt med 3 stift, men som blir en-rummigt genom 2 rums felslående och vid mognaden blir en stenfrukt. Slägtet tillhör hufvudsakligen Syd-Amerikas varmaste trakter och Vestindien. Några arter finnas i Ostindien, på Mauritius och Madagaskar; en art finnes i Nya Holland. Veden är hos de flesta arterna röd, hvaraf slägtnamnet Erythroxylon (af Grek. erythros, röd, och xylon, ved); den lemnar vackert virke till finare snickeriarbeten. Några arter användas i medicinen, t. ex. E. areolatum L., som anses verka afförande och urin-drifvande, E. suberosum St. Hil. och E. tortuosum Mart., hvilkas bark genom sin garfsyrehalt är sammandragande. Mest bekant är den peruanska E. Coca Lam. Se Coca. O. T. S.