Coca, Koka l. Hayo (äfven "la famosa planta del Perú"), bot. farmak., en 4--6 f. (1,10--1,75 m.) hög buske, Erythroxylon coca Lam. (snarlik vår slånbuske), hvilken sedan urminnes tider odlats i Perú och Bolivia, å Kordillerernas östra sluttningar, 2,000--8,000 f. (600--2,400 m.) öfver hafvet. Den odlade formen finnes ingenstädes vild -- ett vanligt förhållande med uråldriga kulturväxter. Bladen äro enkla, aflånga, ovala till omvändt äggrunda, helbräddade och läderartade. Medelnerven är upphöjd och omgifves af två bågböjda sidonerver. Coca-förbrukningen var under inkas' välde lika ymnig som i våra dagar, då 30 mill. skålpund, coca-blad årligen förbrukas af 10 millioner menniskor i Syd-Amerika. Än i dag spelar coca en ytterst vigtig rol hos indianen både vid religiösa och vid hvardagliga förrättningar. Anledningen dertill ligger otvifvelaktigt i cocabladens förmåga att, då de tuggas blandade med litet kalk, bränd af musslor, förtaga trötthet, hunger, sorg och bekymmer -- en i sanning underbar kraft. Försedd med en ringa mängd coca, kan en indian, utan föda och nästan utan sömn eller annan hvila, än den som njutes under cocatuggningen (som alltid sker i så beqväm ställning som möjligt), under flere dagar uthärda otroliga ansträngningar. Under förvaring försvinna dock snart cocabladens underbara egenskaper. Detta förklarar hvarför man af denna drog ej erhållit samma verkan i Europa som i dess hemland. Man hoppades kunna med coca föröka soldaters uthållighet i fält, men förhoppningen gäckades. -- I cocabladen har man funnit dels den qväfvehaltiga alkaloiden cocaïn, (C17 H21 NO4), som kristalliserar i stora
färglösa prismer, smakar bittert, gör smaknerverna okänsliga samt för öfrigt verkar narkotiskt, och dels den flytande, flyktiga, overksamma alkaloiden hygrin, vidare garfsyra, bitterämne och ett luktande ämne (en flyktig olja eller ett harts), som ger färsk drog lukt af nyslaget hö, hvilken lukt snart försvinner. Möjligen ligger drogens egendomliga verkan i detta flyktiga ämne, ty den kan icke förklaras af de öfriga kända beståndsdelarna. Läkarna i Europa hafva användt coca i flere slags nervsjukdomar och såsom ett upplifvande medel efter nervfebrar o. s. v., men utan bestämdt resultat. Man har således icke i Europa kunnat fatta sanningen af Mantegazzas hyperboliska uttryck om denna högst märkvärdiga drog: "hällre tio år med coca, än hundra tusen århundraden utan sådan". O. T. S.