Etelism (af Grek. ethelein, vilja), filos., den åsigt, som fattar viljan såsom menniskosjälens grundkraft eller rent af såsom all verklighets innersta väsende. Fichte, Schopenhauer m. fl. hafva framställt sådana åsigter. I samma betydelse användas stundom äfven termerna voluntarism och telematism . S–e.
Kunskap filos., medveten förnimmelse af ett verkligt, d. v. s. af något, som är till, oberoende deraf att det af subj… Föreställning filos., förnimmelse, som är klar och distinkt (d. v. s. skild från allt annat, således äfven, i motsats till … Ideal (af Lat. idealis; se Idé), filos., någonting tänkt till högsta fullkomlighet. För att någonting skall kunna s… Rationalism (af Lat. ratio, förnuft). 1. Filos., den åsigt, enligt hvilken det hos menniskan, jämte den sinliga kunskapen… Eleater anhängare af en filosofisk skola, som existerade under 500- och 400-talen f. Kr. och hvars egentliga stamhåll… Lag (plur. lagar; Lat. lex), i ordets allmännaste betydelse den bestämmande princip, enligt hvilken en kraft verk… Logik (Lat. logica, af Grek. logos, förnuft, bevisning, vetenskap), vetenskapen om den menskliga tankeverksamheten … Sanning i den enklaste betydelsen betecknar en af den sinliga erfarenheten eller förståndsverksamheten bekräftad uppf…
Alla artiklar i ämnet →