Explosion (af Lat. explodere, utdrifva, utstöta), förloppet då en kropp ögonblickligt och i betydlig grad förökas till sin volym. Detta fenomen försiggår ofta med knall och stundom under eldutveckling. Explosionen kan vara antingen en mekanisk eller en fysikalisk eller ock en hufvudsakligen kemisk process. Om en centrifugalmaskin (t. ex. en separator) till följd af för högt uppdrifven rotationshastighet exploderar (springer sönder), härrör detta af en uteslutande mekanisk orsak, i det att centrifugalkraften, hvilken ökas med rotationshastigheten, blir så stor, att den öfvervinner kohesionen hos det ämne, hvaraf apparaten är tillverkad. En ångpannas explosion är en fysikalisk process, i det att vattenångan, genom värmets inverkan, utöfvar högre tryck på ångpannans väggar, än dessa kunna uthärda. Då dessa brista sönder, intager vattenångan våldsamt större volym. Explosion af ett explosivt ämne härrör deremot af hufvudsakligen kemiska orsaker och begynner dermed att det explosiva ämnet undergår en kemisk sönderdelning, hvarvid nya och i allmänhet enklare kemiska föreningar bildas. Som alla eller större delen af dessa nya föreningar äro gasformiga, sträfva de att intaga större volym, än den de ursprungligen innehade uti det explosiva ämnet; och till följd af den betydliga mängd värme, som vid den kemiska reaktionen uppstår, ökas hos dem ännu mer denna sträfvan att utvidga sig. Till följd deraf kunna de vid explosionen uppkommande produkterna ej rymmas inom den volym, som det explosiva ämnet före explosionen innehade, såvida de ej genom betydligt yttre tryck dertill tvingas. Någon explosion uppstår emellertid ej, så vida icke sönderdelningsprodukterna hafva tillfälle att utvidga sig. Är t. ex. en qvantitet krut lufttätt innesluten uti en ihålig samt tillräckligt stark kula af stål och dertill ihåligheten jämnt upptages af krutet, kan detta visserligen bringas till sönderdelning genom upphettning (hvarvid de kemiska beståndsdelarna omsättas och bilda nya föreningar), men någon explosion uppstår ej, emedan de bildade produkterna icke äro i tillfälle att utvidga sig. -- Om förloppet vid explosion se Explosivt ämne.
På det militära området tillgodogöres verkan af explosion dels vid skjutning, dels vid sprängning. Den verkan, som uppnås vid ett explosivt ämnes användning såsom spräng- eller drifkraft, d. v. s. det explosiva ämnets nyttiga effekt, är beroende dels af det tryck, som explosionsgaserna utöfva, dels af den tid, inom hvilken explosionen försiggår. Den nyttiga effekten utrönes genom skjut- eller sprängförsök samt medelst användande af krutprofvare, tryckmätare och hastighetsmätare (kronografer). W. G. B.