Façon [-sång], Fr., l. Fason (af Ital. fazione, Lat. factiö), form, snitt, art, slag, sätt; figur, mönster (på tyger, tapeter o. s. v.); pl. fasoner, åtbörder, sätt att vara. -- Façon de parler [dö parle], talesätt, tomt prat. -- Sans façons [sang fasång], utan omständigheter, utan krus. -- Façonnera l. fasonera (Fr. façonner), gifva en viss form åt en sak;
fasonerad (om tyger, tapeter o. s. v.), väfd eller tryckt med blom-mönster, figurer o. s. v.