Factum, Lat. (af facere, göra), l. Faktum (pl. -ta), eg. något som skett; hvad som är gifvet i erfarenheten, verklig tilldragelse; sakförhållande, erkändt rön. -- Facta loquuntur l. f. docent, Lat., "fakta tala". -- Factum
infectum fieri non potest, Lat., hvad som är gjordt kan ej göras ogjordt, hvad som är skedt är skedt. -- De facto, Lat., enligt hvad erfarenheten visar, i verkligheten, i sjelfva verket, på grund af sakförhållande (mots. de jure, på grund af lag). -- Faktisk, i erfarenheten gifven, verklig. Jfr Assertorisk.