Faiaker

Faiaker l. Feaker (Grek. Faiakes l. Faiekes), ett forntida sagofolk, hvilket, enligt Homerus, ursprungligen bodde i Hypereia (upplandet), men af fruktan för de närboende cykloperna under sin konung Nausithous utvandrade till Scheria. Nausithous efterträddes i regeringen af sin son Alcinous, hos hvilken Odysseus rönte det välvilligaste mottagande och understöd, sedan han, såsom skeppsbruten och i fullkomligt utblottadt tillstånd, anträffats på stranden af Alcinous' dotter Nausikaa. Äfven de hemvändande argonauterna blefvo, enligt en yngre saga, gästvänligt mottagna af Alcinous. Regeringssättet hos faiakerna var, likasom i öfriga homeriska stater, patriarkaliskt. Styrelsen fördes af konungen i samråd med landets stormän, hvilka tillika utgjorde konungens dagliga umgänge och såsom hans gäster delade festglädjen i det af underbar prakt skimrande konungapalatset. Äfven religionen öfverensstämde med den helleniska, och såsom hufvudgudomligheter nämnas Zevs, Poseidon, Hermes och Athene. Faiakernas konstflit intog en hög ståndpunkt; men sjöfart var det egentliga näringsfånget, och deras skepp hade den underbara egenskapen att utan åror eller roder samt äfven i mörker och töcken hastigt och ofelbart tillryggalägga sin väg. I hvarje afseende betecknas de såsom gudarnas synnerliga älsklingar, hvilka, afskilda från andra folk, åtnjöto en lycklig och med lifvets goda rikligen välsignad tillvaro. Scherias geografiska läge kan icke med ledning af några hos Homerus förekommande uppgifter bestämmas. Visserligen hafva grekerna sjelfva ansett det vara samma ö, som sedermera hette Kerkyra (nu Korfu); men sannolikt var faiakernas land och folk intet annat än en fri skapelse af skaldens fantasi, ett fornhelleniskt Utopien. A. M. A.