Fainéant

Fainéant [fäneang], Fr. (af faire, göra, och néant, intet), lätting, dagdrifvare. -- Rois fainéants [roa fäneang] kallas de siste konungarna af den merovingiska ätten, från och med Teoderik III (673--91) till och med Childerik III (742--52), emedan de, af böjelse eller nödtvång, framlefde sitt lif i sysslolöshet på något kronogods, under det att styrelsen sköttes af rikshofmästarna. Den siste af dessa namnkonungar stöttes 752 från tronen af rikshofmästaren Pippin den lille, som lät välja sig sjelf till konung och stiftade en ny dynasti i Frankrike, den karolingiska. Äfven den siste konungen af denna ätt. Ludvig V (986--87), har fått binamnet "Fainéant".