Färja, skeppsb., en farkost, som begagnas till samfärdsmedel öfver vattendrag, der en bro, vare sig af ekonomiska skäl eller till följd af sjötrafikens liflighet, icke kan uppföras. Färjan har vanligen formen af en bred, flatbottnad pråm, hvars två motstående kortsidor äro mycket långsluttande, så att åkdon beqvämt kunna köra ned på och upp ifrån färjans botten. För öfverfarten kan man betjena sig af åror (roddfärja), likväl endast om strömmen är svag och vädret lugnt, eller af en mellan stränderna löst spänd draglina (dragfärja), eller, om strömmen är tillräckligt strid, af dennes egen kraft (svängfärja l. flygbrygga). Der färjtrafiken är mycket liflig, såsom i åtskilliga större städer, äro numera ångfärjor (se fig.) allmänt i bruk,
och sådana finnas på flere ställen för transport af hela bantåg. Dessa färjor eller s. k. trajektfartyg äro oftast försedda, med sidohjul, men stundom begagnar man sig med fördel af ånghalning med ketting eller ståltrådslina såsom rörelsemedel. -- För krigsbruk nyttjas ofta färjor till öfverförande af mindre truppdelar öfver breda vattendrag, då tid eller material saknas för utförande af en större brobyggnad. En sådan färja bygges på tvänne pontoner (pontonkoppel), båtar, stockflottar eller andra flytande stöd, hvilka förenas medelst korsvis spända tåg samt flere bredvid hvarandra liggande underslag, som räcka öfver alla fyra relingarna. Öfver underslagen lägges en vandring af plank, kring hvilken spännes ett räcke af tåg. O. A. B. O. E. G. N.
