Feif

Feif, Kasten, ämbetsman, föddes d. 29 Sept. 1661 i Stockholm, der han i sin ungdom var hattmakarelärling. 1682 antogs han till e. o. kanslist i konungens kansli, 1707 blef han sekreterare vid finländska, livländska och ingermanländska expeditionen, 1709 kansliråd och statssekreterare för inrikes expeditionen samt 1723 president i Statskontoret. 1705 adlades han, och 1715 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 12 Mars 1739. -- F. började sin ämbetsmannabana såsom skrifvare under Piper och gjorde sig då bemärkt genom sin kännedom af finskan. Hos Rehnskjöld ställde han sig in genom spioneri på sin förre förman, Piper, och Karl XII:s ynnest vann han genom putslustiga upptåg, mod i faror och medgörliga tänkesätt, så att han från 1709 hörde till konungens allra närmaste förtrogne. Han följde Karl under dennes krigståg, och redan tidigt gingo de hemliga underrättelserna från Stockholm till konungen genom F:s hand. Sedan Piper blifvit tillfångatagen vid Pultava, skötte F. samtliga inrikesärendena, och det var han, som från Turkiet till hufvudsaklig del ledde Sveriges förvaltning. F. deltog i kalabaliken i Bender, och vid konungens flykt utfärdade han i Pitest, på gränsen af Valakiet, ett respass för denne. Rörande F:s ämbetsmannaförmåga och karakter voro omdömena olika. Under det somliga skildra honom såsom rå till lynnet och mindre skicklig, framställa andra honom såsom en duglig och hyfsad man.