Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ferry

Ämne: Statsmän och ministärer · Franska och andra lärda, författare och statsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 757 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

*Ferry, J. F. C., bildade sin första ministèr d. 23 Sept. 1880, men måste d. 14 Nov. 1881 vika för Gambetta. Efter dennes störtande öfvertog han d. 30 Jan. 1882 platsen som undervisningsminister i Freycinets kabinett, men blef sjelf åter ministerpresident d. 21 Febr. 1883. Han lät fråntaga alla i armén tjenande prinsar deras sysslor. Han arbetade på att utvidga det franska kolonialväldet, hvarigenom det i Frankrike impopulära kriget i Tongking föranleddes. Då F. ej gerna ville begära större anslag för detta, blefvo fransmännen, som saknade tillräckliga trupper på krigsskådeplatsen, slagna vid Langson. Detta föranledde kammaren till ett misstroendevotum mot F., hvarpå denne afgick d. 30 Mars 1885. Han var impopulär äfven derför att hans politik icke ansågs tillräckligt fientlig mot Tyskland, med hvilket land han ingått ett fördrag rörande områden vid Kongo. F. blef derefter ledare för de moderate republikanerna och erkändes af alla opartiske som Frankrikes förnämste statsman. Han märkte först den fara, som hotade republiken från Boulanger, och angrep honom häftigt i en mängd tal, men blef till följd deraf än mer hatad af de med Boulanger förbundne radikalerna. Efter presidenten Grévys afgång hotade dessa med uppror och inbördes krig, om F. valdes till president, och skrämde derigenom hans många anhängare, så att de läto hans kandidatur falla. Han erhöll vid första valet d. 3 Dec. 1887 blott 212 röster och afstod då äfven sjelf till förmån för Sadi Carnot. Vid de nya valen till deputeradekammaren 1889 föll han igenom i sin gamla valkrets. Som han vägrade att mottaga något annat mandat, drog han sig tillbaka från politiken och sökte rättfärdiga sin politik i arbetet Le Tonkin et la mèrepatrie (1890). I Jan. 1891 valdes han i Épinal till medlem af senaten, der han blef ledare för protektionisterna, och utsågs 1893 till dess president. Död d. 17 Mars 1893. Minnesvårdar hafva rests öfver honom 1894 i S:t Denis och 1896 i hans födelsestad. »Med klar blick för framtiden», yttrade vid det senare tillfället Hanotaux, »bestämde han de fyra hörnpunkterna för det franska kolonialväldet: Tunis, Tongking, Kongo och Madagaskar.» P. Robiquet har utgifvit Discours et opinions de Jules F. (4 bd, 1893–96).

*3. Fersen, F. Rad. 11–13 orden och ... uppgifva utgå.

*4. Fersen, R. J. v., afled natten emellan d. 9 och 10 Dec. 1716.