Fibrin (af Lat. fibra, tråd, tåga), kem., det ägghviteämne, som i form af fina, färglösa, elastiska trådar afsöndras ur blodlymfan, när blodet stelnar eller lefrar sig. Det bildar en seg och elastisk massa, hvilken vid 72° blir hvit och ogenomskinlig som koagulerad ägghvita. F. afsöndras icke i det cirkulerande blodet annat än i abnorma fall (t. ex. blodpropp). Afsöndringen af fibrin eger ej rum vid 0° eller derunder, men försiggår hastigare vid högre temperatur. Koksalt, kolsyra m m. hindra fibrinafsöndringen, som deremot påskyndas af luft. De röda blodkropparna hafva intet att skaffa med fibrinafsöndringen; deremot är den enligt Mantégazza beroende af de hvita blodcellerna. Fibrinbildningen tillskrifver Schmidt en förening af tvänne ägghviteämnen, kallade fibrinogen och fibrinoplastisk substans. Af Hammarsten förklaras den såsom följd af ett ferments inverkan på fibrinogen, en mening, som låter förena sig med Mantégazzas. Växtfibrin kallades af Liebig den i alkohol olösliga delen af sädesslagens gluten; den kallas numera glutenkasein. P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Fibrin
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 1200–1201 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗