Filicaja

Filicaja, Vincenzo, italiensk skald, född d. 30 Dec. 1642 i Florens, förvärfvade sig ett berömdt namn genom sina canzoni, skrifna 1683 med anledning af Wiens belägring af turkarna samt slutliga befrielse genom polske konungen Sobieski. Efter att länge hafva lefvat i en obemärkt fattigdom blef han genom nämnda canzoner föremål för den mest smickrande uppmärksamhet såväl inom som utom Italien. Uppmärksammad af drottning Kristina af Sverige och af henne upptagen till ledamot i det af henne bildade literära sällskap, som efter hennes död omgestaltades till "Accademia degli Arcadi", erhöll han af toskanske storhertigen Cosmo III senatorsvärdighet samt utnämndes till guvernör först i Volterra (1696) och sedan i Pisa (1700). Han dog i Florens d. 24 Sept. 1707. -- F. var en rättskaffens och fredlig florentinare, som stod väl med alla samt var fromt undergifven kyrkans läror och den furste, hvilken han hade att tacka för sin befordran. I de otrognas anlopp mot det heliga romerska rikets politiska hufvudstad såg han, i likhet med sin omgifning, en våda för hela kristenheten, ej minst för Italien. Efterverldens beundran har kanske företrädesvis egnats hans fosterländska sonetter, framför allt den verldsbekanta All Italia. -- För vår tid synas de en gång så prisade canzonerna föga motsvara sitt rykte. Den omanliga resignation, som uttalar sig i den första af dem, Per l'assedio di Vienna, fatto dai Turchi nel 1683, gör nästan intryck af feghet, och den visserligen fantasirika, men pompöst retoriska stilen med sitt genomgående mytologiska bildspråk är i full öfverensstämmelse med den snarare uppskrufvade än sant och djupt kända patriotiska stämningen. Hans språk röjer för öfrigt hans samtids benägenhet för en skäligen stillös bildståt. Fosterlandskänslan var för F:s samtida lika ytlig som den religiösa känslan, och Italien var för dem ett tema för canzoner och sonetter på samma sätt som vinskördsfesterna och lofprisandet af drottning Kristina. Man beundrade den patriotiska sonettens eldiga lyrik på samma sätt som en vältalig predikan, hvilken det ej kom i fråga att efterlefva. Skalden och hans samtid förstodo emellertid hvarandra. F:s dikter utgåfvos af hans son Scipio F. under titeln "Poesie toscane" (1707). Bland senare upplagor må nämnas den af Amico ombesörjda (hvilken, jämte skaldens dikter och hans som mönster i brefstil betraktade korrespondens, äfven upptager hans lefnadsteckning) "Poesie e lettere di Vincenzio da F." (1864). Hj. Sdg.