Filices

Filices L. (plur. af Filix), Bräken, Ormbunkar, bot., utgöra kl. XVII i Fries' nat. system och äro ställda främst i dettas Afd. III, Heteronemeae, hos hvilka finnes tydlig skilnad mellan rot, stam och blad. Ormbunkarnas inre består af kantiga parenkymceller och vanligen trapplika kärl, ställda i en krets omkring en sträng af parenkym, som sålunda endast i toppen kan tillväxa. Ormbunk-stammen är oftast en under jorden eller i jordbrynet krypande eller snedt uppstigande, enkel eller grenig rotstock, från hvilken birötter utgå, men många tropiska ormbunkar hafva en högväxt, enkel, palmlik stam, med en rik stambladskrona i toppen. Grenar och blad kunna sägas vara sammansmälta till s. k. stamblad, hvilka i knoppen äro snäcklikt (l. spiralformigt) inrullade och i regeln enkla, med ofta vackert inskurna och fint delade bladskifvor. Å stambladets undre sida, eller ock å särskildt formade sporblad, framkomma sporplättar, antingen skilda från hvarandra eller sammanhängande i oafbrutna rader, inom hvilka finnas små rundade sporgömmen, omgifna med en elastisk ring. I dessa utvecklas genom cellens fyr-delning sporer. Då dessa gro, förlängas de först till en groddtråd; af denna utvecklas sedan en liten, hjertlik eller njurlik, bladartad skifva, prothallium, å hvilken de egentliga befruktningsorganen, antheridier och archegonier, uppkomma. I antheridierna bildas spiralvridna, genom cilier rörliga antherozoider (spennatozoider), hvilka intränga genom en kanal i archegoniets öfver prothalliets yta uppskjutande hals ned i dettas centralcell, ur hvilken efter denna befruktning ett embryo till en ny individ utvecklas. Denna skildring gäller de egentliga ormbunkarna eller nat. fam. Polypodiaceae. Fam. Ophioglosseae, Equisetaceae och äfven Marattiaceae (hvilka sistnämda sakna ring kring sporgömmet) förete afvikande förhållanden. -- Ormbunkarna, som älska fuktighet och värme samt ett dämpadt ljus, voro under föregående geologiska perioder talrikt representerade. Deras ofta utomordentligt vackra, fint formade stamblad framställa en bild af yppighet och smakfull prydlighet, hvarför de äfven, synnerligen på senare tider, tilldragit sig växtodlarens beundran och kärlek. De ståtliga trädartade ormbunkarna bilda, jämte palmerna, ett betecknande, storartadt drag i det tropiska landskapet. Ormbunkarnas användning i medicinskt och tekniskt hänseende är i det hela obetydlig. O. T. S.