Filippinerna (Sp. Islas Felipinas), nordöstligaste ö-gruppen i ostindiska arkipelagen, mellan Stora oceanen och Södra kinesiska hafvet, från 5° till 21° n. br. samt från 117° 16' till 126° 53' ö. lgd (fr. Gr.). Öarnas antal uppskattas till omkr. 1,200, arealen (med inberäkning af Sulu-öarna, hvilka 1878 afträddes till Spanien) till omkr. 300,000 qvkm. Den egentliga kärnan i ögruppen bilda Luzon, 110,940 qvkm., och Mindanao, 84,730 qvkm. De största af de öfriga öarna äro Samar, Masbate, Leyte, Panay, Negros, Cebú, Bohol, hvilka tillsammans med Mindoro och ett stort antal smärre öar bilda Bissayas-gruppen; vidare Calamianes-gruppen jämte Palavan; Babuyanes-öarna och Batanes-öarna. Samtliga öarna äro bergiga, från norr till söder genomdragna af betydliga bergskedjor; dessutom hafva de många dels ännu verksamma, dels overksamma vulkaner samt äro ofta utsatta för jordbäfningar. Man särskiljer tre årstider: den torra och kalla, som inträder i Nov., då nordöst-monsunen börjar blåsa, den varma, som börjar i Mars, och regntiden, som börjar i sydvestra arkipelagen i Maj och Juni samt varar till Sept. eller Okt., då det börjar regna i norra och östra arkipelagen. Sydvest-monsunen börjar blåsa i Juni och upphör i Sept. eller Okt. De norra öarna äro ofta, de södra mera sällan utsatta för fruktansvärda cykloner. Marken är utomordentligt fruktbar och gör arkipelagen till det nästan mest produktiva land i Asien. Hufvudprodukter äro ris, sockerrör och tobak. Mindre allmänt odlas hvete och kakao; deremot mycket kaffe, af utmärkt beskaffenhet. Bananen lemnar den bekanta manilahampan; bomullsbusken och ramie odlas såsom beklädnadsväxter. Andra kulturväxter äro kanel, peppar, indigo och kokospalmer. Urskogar af jättelika träd intaga en stor del af öarnas inre, och bergen äro ända till topparna klädda af evig grönska. Tillgången på metaller är ofantligt stor, men ligger nästan obegagnad. Guld och jern finnas flerstädes, det förra i synnerhet på Mindanao, i prov. Camarines (södra delen af Luzon) samt på Cebú. Äfven stenkol, svafvel, qvicksilfver, cinober, alun och karneol
förekomma. Djurverlden är hufvudsakligen representerad af införda husdjur. Af rofdjur förekomma endast vildkattor. Apor, kajmaner, sköldpaddor, ormar m. fl. finnas liksom på alla östasiatiska öar. Tillgången på höns, dufvor, papegojor, men i synnerhet på skogsfogel, är ovanligt stor. -- Innevånarnas antal kan ej bestämdt uppgifvas. Enligt A. B. Meyers beräkning 1872 utgjorde det omkr. 7,450,000. En senare, 1876, verkställd folkräkning, hvilken sannolikt icke sträckte sig till alla af spanska kronan oberoende öar, gaf 6,173,632, hvaraf skattskyldige 5,501,356, klerus 1,962, civila tjenstemän 5,552, andra spaniorer 13,265, skattefria infödingar 602,853, kineser 30,797, andra främlingar 378; armén räknade 14,545 och marinen 2,924 man. Af infödingarna kan man särskilja två hufvudstammar: negritos, som anses vara den äldsta befolkningen, och tagaler (af spaniorerna kallade indios), ett folk af malajisk stam, som undanträngt negritos till bergstrakterna. De senare (30--35,000), äfven kallade aita l. ita, äro fullkomligt svarta, men hafva en mindre utpräglad negerfysionomi än de afrikanska negrerna. En stor del af dem har blifvit oberoende och lefver i stammar med särskilda namn; i allmänhet sammanfattas de under benämningen "infieles" (otrogne). De tagaler, som underkastat sig spaniorerna, tillhöra romersk-katolska kyrkan. De äro ytterst händiga och läraktiga; deras väfnader af manilahampan och deras smidesarbeten äro beundransvärda. -- Handeln är visserligen icke obetydlig, men motsvarar ingalunda ögruppens rikedom. Grosshandeln innehafves af främlingar, hufvudsakligen engelsmän och amerikaner. Utförseln, som väsentligen består af socker (70 mill. kg.), ris, hampa (30 mill. kg.), tobak (90 mill. kg.), indigo, guldstoft, sköldpadd m. m., uppgår till omkr. 70 mill. kr.; 2/3 af exporten går till England och Nord-Amerika. Ända till 1858 var endast Manila öppet för handel med främlingar, men sedan dess hafva äfven några andra hamnar öppnats för export. Den spanska andelen af F. är indelad i 42 provinser, af hvilka 24 komma på Luzon och närbelägna öar, 11 på Mindoro, Bissayas- och Calamianesöarna samt 7 på Mindanao och den söder derom belägna ön Basilan. I spetsen för förvaltningen står en af Spanien på sex år utnämnd generalkapten, som i sin person förenar den militära och civila makten och som äfven presiderar i Real audiencia (högsta domstolen) i Manila. I spetsen för kyrkan stå en ärkebiskop (i Manila) och tre biskopar. Ehuru F. genom sin produktionskraft samt genom sitt läge kunde bilda en af de vigtigaste punkterna för den östasiatiska handeln, har den spanska regeringen gjort så godt som ingenting för deras utveckling. Statsinkomsterna utgöras af personliga afgifter af infödingarna (spaniorer och främlingar äro skattefria), tobaksmonopol, inoch utförseltullar, afgifter för försäljning af palmvin samt för tillåtelse att hålla offentliga tuppfäktningar, ett nöje, hvaråt befolkningen lidelsefullt hängifver sig. Inkomsterna uppgingo 1876 till 53 mill. kr., utgifterna till 55,3 mill. Hufvudstad är Manila, på Luzon. -- Öarna upptäcktes 1521 af portugisen Magelhaens och kallades af honom S:t Lazarus-öarna, men erhöllo 1543 af spaniorerna sitt nuvarande namn efter dåvarande spanske kronprinsen Filip (sedermera Filip II). 1569 togos de i besittning af spaniorerna, hvilka de sedan tillhört, med undantag af åren 1672--74, då de innehades af engelsmännen. På södra delarna af Mindanao och Palavan samt på några närliggande små öar herska ännu oberoende sultaner och höfdingar öfver muhammedanska stammar, som hafva en väsentlig del i de beryktade sjöröfverierna i den östasiatiska arkipelagen.