Filippopel (Grek. Filippopolis, Ny-Grek. Filippopoli, Turk. Filibé, Bulg. Plovdiv), stad i den autonoma provinsen Östrumilien, vid Maritza, der hon börjar blifva segelbar, samt vid jernvägen från Konstantinopel och Adrianopel till Sarambei-Bellova. Omkr. 25,000 innev., hvaraf omkr. hälften äro bulgarer, 1/4 turkar, 1/6 greker och återstoden zigenare, spanska judar och armener. Staden är, efter innevånarnas nationalitet, delad i från hvarandra strängt skilda qvarter. Stadsdelen Karsjiaka, på Maritzas venstra strand, är bebodd hufvudsakligen af greker. F. är säte för en grekisk ärkebiskop. Fabriker för tillverkning af siden, bomullstyg, läder och tobak. Liflig handel. Staden hette ursprungligen Evmolpias, men fick namnet Filippopolis efter macedoniske konungen Filip II, stadens
egentlige grundläggare. Af romarna kallades det Trimontium, emedan det låg på tre kullar, och var under den romerska tiden hufvudstad i provinsen Thracia. År 250 e. Kr. intogs och plundrades F. af goterna. 1360 föll staden i turkarnas händer. Den 15--17 Jan. 1878 vann ryske generalen Gurko vid F. en seger öfver Suleiman pascha.