Filon

Filon, den judiske (Lat. Philo judaeus), den främste målsmannen för den grekisk-judiska filosofien, föddes i Alexandria några år f. Kr. och var af en judisk, sannolikt presterlig, slägt. Redan från längre tid tillbaka hade de i Alexandria bosatte judarna påverkats af den derstädes rådande grekiska bildningen, och bland dem gjort sig gällande en benägenhet att genom allegorisk tolkning af de heliga skrifterna bringa dessas inre, förborgade mening i öfverensstämmelse med den grekiska filosofiens lärosatser. Denna riktning fullföljdes af F. med mycken lärdom och stort skarpsinne. Han egde grundliga studier i den grekiska literaturen, framför allt den filosofiska. Bland de grekiske filosoferna hade i synnerhet Platon och stoikerna tillvunnit sig F:s bifall, och dennes bemödande går hufvudsakligen ut på att i Moses' böcker med tillhjelp af en spekulativt allegorisk tolkning uppvisa platonska och stoiska grundsatser. Dock har den platonska filosofien hos F. förlorat en icke ringa del af sin rent idealistiska prägel. Han fasthåller med värme och öfvertygelse begreppet af en enda, personlig och lefvande Gud, men gent deremot uppställer han materien såsom en lika evig princip. Beröringen mellan båda förmedlas genom en mångfald af gudomliga krafter, hvilkas sammanhållande enhet är det gudomliga förnuftet (logos). Genom detta logos sker all gudomlig uppenbarelse, och såsom källa för vår kunskap om Gud gäller den inre åskådningen. F:s med mystiska element starkt uppblandade spekulation saknar visserligen klarhet och sträng följdriktighet, men han intager dock en vigtig plats i vetenskapens historia såsom förmedlare mellan judisk och hellenisk visdom och såsom förelöpare till den spekulativa kristna teologien. Till den judiska nationalreligionen intager hans filosofi ungefär samma ställning som neoplatonismen till den grekiska hedendomen. För sitt folks välfärd hyste F. ett lifligt intresse, och i ändamål att utverka en skonsammare behandling af judarna deltog han (39 e. Kr.) i en beskickning till Rom, hvilken dock på ett snöpligt sätt afvisades af kejsar Caligula. Han författade sedermera en försvarsskrift, hvilken efter kejsarens död upplästes i senaten. Berättelsen att F. vid ett senare besök i Rom gjort bekantskap med aposteln Petrus och öfvergått till kristendomen är säkerligen uppdiktad. Af F:s många, på grekiska språket författade, skrifter finnes icke obetydligt i behåll. A. M. A.