Finnmarker kallas i Sverige vissa i allmänhet högt belägna skogstrakter, i hvilka inflyttade finnar mot slutet af 16:de och i början af 17:de årh. först rödde bygd. Dessa finnmarken äro belägna på båda sidor om gränsen mellan Värmland och Dalarna, i nordvestra Vestmanland, i nordöstra delen af Dalarna samt i de skogstrakter, som bilda Helsinglands norra, vestra och södra gränser. Den finska befolkningen har småningom försvenskats, så att den numera endast på få ställen, t. ex. i S. Finnskoga i Värmland, i Säfsnäs, Malung och ett par andra socknar i Dalarna, till lynne, lefnadsvanor och dialekt något skiljer sig från landets öfriga innevånare. -- De trakter af Norrbottens län, som hafva finsk befolkning, benämnas ej finnmarker. -- Jfr Fdnskov. A. G.