Fischart

Fischart, Johann, kallad Mentzer, tysk skriftställare, föddes i midten af 16:de årh., sannolikt i Strassburg, blef 1574 juris doktor i Basel, lär 1581 och 1582 hafva verkat som advokat i Speyer, blef 1583 amtman i Forbach vid Saarbrücken och dog under vintern 1589--90. Han utgaf en mängd skrifter, hvilka dock ej alla äro kända, och begagnade vid olika tillfällen olika pseudonymer (B. Mentzer, Menzer, Reznem, Huldrich Elloposkleros, Jesuwalt Pickhart m. fl.). Hans utmärktaste arbeten äro sjelfständiga bearbetningar af främmande original: Aller praktik grossmutter (1572, efter Rabelais' "Prognostication pantagrueline"), Affentheurliche und ungeheurliche geschichtschrift vom leben, rhaten und thaten der .... herren Grandgusier, Gargantoa und Pantagruel (1575, efter 1:sta boken af Rabelais' "Gargantua"; ny upplaga med något förändrad titel 1582), Podagrammisch trostbüchlein (1577) och Binenkorb des heyligen römischen imenschwarms (1579, efter holländaren Filip Marnix) m. fl., hvilka satirisera påfvedömet, munkväsendet, jesuiterna, astrologerna, lärda pedanter o. s. v. Närbeslägtadt med nämnda skrifter är original-arbetet Flöhhatz, weibertrate (1573). Af helt annan beskaffenhet äro den metriska dikten Das glückhafft schiff von Zürich (1576) och Psalmen und geistliclie lieder (s. å.). F:s prosaiska skrifter äro mera fulländade än hans metriska. I hans komik och satir ingår, såsom ett förmildrande element, en mycket djup känsla för religion, sedlighet och fosterland. Omfattande kunskaper äro hos honom förenade med en ovanligt rik lifserfarenhet. Också äro F:s skrifter en af de yppersta källorna för studiet af sederna och sedligheten pä 1500-talet. Med afseende på språket står han bland alla tyska författare högst i fråga om djerfhet i ordbildning, och få ega en så stor kraft och så stor konstnärlighet i periodbyggnaden. Jfr Vilmar, "Zur litteratur Johann Fischarts" (2:dra uppl. 1865), och Wackernagel, "Johann Fischart von Strassburg und Basels antheil an ihm" (1870).