Fiskars

Fiskars, bruksegendom i vestra Nyland, var redan på 1600-talet en af de mest betydande egendomar i Finland. 1649 erhöll handlanden P. Thorvöst i Åbo privilegier att anlägga masugn, stångjernshammare och manufakturverk vid Fiskars' ström i Pojo socken. Ännu i början af 1700-talet egdes bruket af denna familj. 1752 försåldes det af John Montgomery till C. S. W. Tottie i Stockholm. Några år senare (1755) köptes det af J. Jennings och R. Finlay, och 1778 öfverlätos alla verken af Finlays konkursmassa till J. & C. Hasselgren i Amsterdam. 1783 köptes samtliga anläggningarna af B. M. Björkman, från hvars son de 1822 öfvergingo till d. v. assessoren John Julin, som med insigt och kraft uppdref bruksafkastningen och förbättrade jorden. Särskildt åtnjöto Fiskars finsmiden under hans tid högt anseende. Under bruket lydde då egendomar om sammanräknadt 76 mantal (belägna i sju socknar) samt dessutom Orijärvi vidsträckta koppargrufvor, åtskilliga mindre jerngrufvor, Kärkelä kopparbruk i Karis (anlagdt 1765), Koskis jernbruk i Bjerno (privilegieradt 1679), Antskogs bok- och vaskverk samt klädesfabrik. Efter Julins död (1853) splittrades lägenheterna mellan hans arfvingar; bruket och största delen af egendomen öfvertogos af sonen E. L. von Julin. Stigaride konkurrens och andra ogynsamma förhållanden verkade emellertid ett nedåtgående i affärerna, och sedan 1876 befinner sig bruket under administration. -- Fiskars är vackert beläget i en af Finlands mest odlade nejder. R. C.