Fladdermöss, Chiroptera, zool., oegentligt benämnda flädermöss, utgöra en ordning ibland däggdjuren (Mammalia). Till följd af en för dem egendomlig inrättning kunna de fortskaffa
sig i luften på ett sätt, som icke obetydligt liknar flygt. Mellan de ansenligt förlängda fingrarna på de främre extremiteterna är nämligen utspänd en hud, som äfven sträcker sig utefter kroppens sidor, ända ut på svansen och gör tjenst som vingar. Fladdermössen äro merendels i rörelse under skymningen eller om natten, då de, med ledning af den utomordentligt fina hörseln, fånga insekter, som flyga omkring vid denna tid. Af denna anledning äro deras ytteröron synnerligen starkt utvecklade. Vintern tillbringa de ofta i ett slags dvala eller vintersömn, på undangömda ställen, ihåliga träd o. s. v. Åtskilliga fladdermöss äro af stor nytta för skogar, trädgårdar o. s. v., enär de bortsnappa en oräknelig mängd skadliga insekter, af hvilka de lefva. Fladdermössen, hvilka förekomma talrikast i de varmare trakterna af jorden, indelas uti:
I. Fruktätande (Frugivora), som utmärka sig genom sin vanligen spetsigt utdragna nos. De lefva af frukter och tillhöra de heta landen i gamla verlden. Slägtena Pteropus, Harpyia m. fl. höra hit.
II. Insektätande (Insectivora), hvilka hafva kort nos, lefva af insekter samt förekomma öfver nästan hela jordklotet. De kunna fördelas i 2:ne afdelningar:
1. Bladnosar (Istiophora), försedda med ett hudbihang på nosen och omfattande slägtena Vampyrus, Phyllostoma, Glossophaga, Rhinopoma, Megaderma, Rhinolophus m. fl., och
2. Fladdermöss i inskränkt bemärkelse (Gymnorhina), hvilka sakna nämnda skinnflik. Af de i Skandinavien förekommande slägtena inom denna senare afdelning lemnas här en öfversigt:
A. Öronen sammanvuxna med hvarandra på pannans midt.
a. Kindtänderna i underkäken på hvardera sidan sex. -- 1. Plecotus.
b. Kindtänderna i underkäken på hvardera sidan fem. -- 2. Synotus.
B. Öronen skilda från hvarandra.
a. Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan fyra till fem. -- 3. Vesperugo.
b. Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan sex. -- 4. Vespertilio.
Till det långörade fladdermus-slägtet (Plecotus), hvars medlemmar hafva en något spenslig kropp, med ganska breda vingar, och ganska långsam flygt, hör den från Skåne ända långt upp i Norrland tämligen allmänna P. auritus, ofvan gråbrunaktig och inemot 5 cm. lång. -- Hos barbastell-slägtet (Synotus) hafva vingarna ungefär samma form som hos det föregående, men flygten är betydligt snabbare. Sällsynt och funnen endast i Skåne och Bleking är S. barbastellus. -- Det tjockörade fladdermus-slägtet (Vesperugo), utmärkt genom en starkare kroppsbyggnad samt en snabbare och lättare flygt, hyser inom Skandinavien 5 arter. Bland dem märkas den nordiska fladdermusen, V. borealls, som mäter omkr. 4 cm. i längd, är till färgen gråbrunaktig med något mörkare bottenfärg och förekommer mycket allmänt från Skåne till Lappland, samt dvärgfladdermusen, V. pipistrellus, den minsta och den allmännaste af Skandinaviens fladdermöss, till färgen gulbrun eller sotbrun, på undre sidan något ljusare. – Fem arter räknar i Skandinavien äfven det tunnörade fladdermus-slägtet (Vespertilio), hos hvilket flygten, till följd af de kortare vingarna, är betydligt mera fladdrande. Den daubentonska fladdermusen, V. Daubentonii, förekommer allmänt från Skåne till något öfver Dalelfven. j. g. t.