Flamingo, Phoenicopterus ruber l. Ph. antiquorum, zool., hör till simfoglarnas ordning (Natatores)
och familjen Phoenicopteridae, hvilken utmärker sig genom den långa, på midten tvärt krökta näbben, de omåttligt långa benen, med de korta, af en fullständig simhud förenade främre tårna o. s. v. I längd mäter han från näbbspetsen till yttersta änden af stjerten något öfver 1 m. Såsom unge har han en gråaktig drägt, men blir med tiden blekt rosenröd, med vackert skarlakansröda vingar. Denna vackra drägt får han dock först i fjerde året. Redan de gamle grekerna och romarna skattade honom högt för hans prakt och läckra kött. Flamingon har sitt hem i södra Europa, Nord-Afrika och Nord-Amerika samt förekommer särskildt i stor mängd vid Medelhafvets kuster, från hvilka han någon gång förirrar sig till Tyskland. Han är mycket skygg samt ytterst känslig för köld och tillbringar nätterna stående på endast den ena foten, med hufvudet stucket under vingen på samma sida som den fot finnes, hvarpå han hvilar. Han går ofta ut på djupt vatten, der han simmar, och säges till och med kunna springa ganska snabbt. Hans föda utgöres af småfisk, blöt- och kräftdjur o. s. v. På laguner och flod-deltor uppför han åt sig ett tämligen högt bo. J. G. T.