Flandern (Flam. Vlaenderen, Sp. Flandés), fordom grefskap vid Nordsjön. Det gränsade till Zeeland, Brabant, Hainaut, Picardie och Artois (hvilket senare äfven en tid tillhörde grefvarna af Flandern) och tillhör nu dels Belgien (nämligen det forna österrikiska F., f. n. bildande de båda provinserna Öst- och Vest-Flandern), dels Holland (södra delen af prov. Zeeland, det s. k. Statsflandern), dels Frankrike, der det utgör delar af depart. Nord och Pas-de-Calais. Vestra delen af grefskapet, från Nordsjön till floden Lys, kallades Sjöflandern, och den östra, från Lys till Scarpe, Vallonska F. Den senare franska prov. F. omfattade derjämte landskapen Cambrésis och Hainaut. -- Landskapet F. utmärker sig såväl genom ett högt utveckladt åkerbruk, handel och industri, som genom sina innevånares egendomlighet i språk och seder. 1. Öst-Flandern, belgisk provins, omfattande östra delen af det forna österriska F. Det gränsar i n. till Zeeland, i ö. till Antwerpen och Syd-Brabant, i s. till Hainaut och i v. till Vest-Flandern. Arealen 2,999,95 qvkm. 879,682 innev. (1878). Det är ett ytterst bördigt slättland, genomflutet af Schelde, som der upptager t. h. Dender, t. v. Lys, samt af flere kanaler. Åkerbruket, i synnerhet linkulturen, och boskapsskötseln äro högt uppdrifna. Innevånarna äro de mest industriidkande i Belgien, och Öst-Flandern är säte för den fullkomligaste linspinning och linneväfnad i Europa. Hufvudstad: Gent. -- 2. Vest-Flandern, belgisk provins, begränsad af Nordsjön, Zeeland, Öst-Flandern, Hainaut och Frankrike. Arealen 3,234,67 qvkm. 693,530 innev. (1878). Provinsen genomflytes af Schelde, Lys och Eperle samt flere kanaler och består nästan uteslutande af sandmark. Klimatet är ombytligt. Boskapsskötsel är hufvudnäring. Linspinning, väfning, blekning och spetstillverkning äro de förnämsta industrigrenarna. Strandboarna drifva lifligt fiske, och handeln är ganska betydande. Hufvudstad: Brügge.
På Caesars tid beboddes de trakter, som sedan fingo namnet F., af moriner, nienapier, nervier och atrebatenser, efter hvilkas underkufvande landet lades till den romerska prov. Belgica secunda. Sedan landet kommit under frankernas välde, bildade Lys gräns mellan Neustrien och Austrasien, och denna gränsbestämning fortfor äfven efter fördraget i Verdun (843), så att norra och sydvestra delen af F., ehuru företrädesvis tysk, räknades till Frankrike, men den sydöstra delen, ehuru till stor del välsk, räknades sedan 1007 till tyska riket. Benämningen F. förekommer sedan 7:de årh. och omfattade ursprungligen blott området kring Brügge och Sluys (municipium flandrense), hvars grefvar mot slutet af 9:de årh. utsträckte namnet F. äfven till nordfranska kusten, hvilken de erhöllo såsom mark till skydd mot nordmännen, och sedan äfven till några tyska besittningar, som gränsade till deras område. Den första af dessa markgrefvar var Balduin I jernarmen (Bras-de-fer), hvilken äktade Karl den skalliges dotter Judit och till följd deraf 864 erhöll nämnda mark såsom ärftligt län. Hans son Balduin II den skallige (879--918) kämpade tappert mot nordmännen och befäste Brügge m. fl. städer mot dem. En af hans efterkommande, Balduin IV (989--1036) erhöll 1007 Valenciennes, borggrefskapet Gent, Walcheren och de zeeländska öarna såsom län af kejsar Henrik II, och hans son Balduin V (1036--67) ökade sitt välde med Tournay, grefskapet Hennegau (Hainaut), länshögheten öfver biskopsstiftet Cambrai samt det till hertigdömet Nedre Lothringen hörande tyska området mellan Schelde och Dender. Vid hans död erhöll hans yngre son Robert I frisern landen vid Rhens och Waals mynning samt de zeeländska öarna, under det hufvudlanden, F. och Hennegau, tillföllo den äldre, Balduin VI (1067--70). Efter dennes död uppkommo strider mellan hans enka och Robert, hvilka slutade dermed att Robert fick F., Balduin VI:s son, Balduin (I), Hennegau, medan en del af Frisland tillföll Gottfrid af Lothringen. Roberts son, Robert II (1093--1111), var en af anförarna i det första korståget. Efter hans son Balduin VII med bilan (så kallad för den stränghet, med hvilken han upprätthöll landsfreden), som dog 1119, följde dennes kusin, den danske prinsen Karl I, en son af Knut den helige och Robert I:s dotter. Sedan denne 1127 blifvit mördad i Brügge, stredo sex pretendenter om det lediga grefskapet, som omsider tillföll en tredje kusin, landtgrefven Didrik af Elsass. Dennes manliga ätt utslocknade redan med hans son Filip (1191), hvarefter F. och Hennegau förenades under dennes syster Margareta, som var gift med Balduin VIII af hennegauiska linien. Deras son Balduin IX deltog i det fjerde korståget och blef den förste latinske kejsaren i Konstantinopel (1204). Senare skildes åter F. och Hennegau, vid en delning mellan Balduins två dottersöner, af hvilka Gui de Dampierre erhöll F. Dennes sonsons son, Ludvig I (1322--46), tillika herre öfver Nevers och Réthel, gaf genom sin grymhet mot de efter större frihet sträfvande rika och industriidkande städerna anledning till det allmänna borgareuppror, som med engelskt understöd leddes af den djerfve Jakob van Artevelde. Fördrifven från sitt land sökte Ludvig hjelp i Frankrike, men han kunde först efter Arteveldes död (1345) återvända och stupade 1346 vid Crécy. Under hans lättsinnige son Ludvig II (1346--84), den siste af de gamle grefvarna af F., gjorde städerna, i synnerhet Gent och Brügge, flere gånger
uppror. Genom hans dotter Margaretas giftermål med hertig Filip den djerfve af Burgund förenades F. med detta rike och kom således 1477 till det habsburgska huset. Vid tyska rikets indelning i kretsar (1512) lades F. till den burgundiska kretsen, med hvilken det 1555 tillföll Filip II och den spanska linien af huset Habsburg. Med tiden led det dock betydande minskningar. I vestfaliska freden (1648) fingo generalstaterna det s. k. holländska F. (Statsflandern), och Ludvig XIV ryckte till sig en del af F. och Hainaut, Cambrai och Artois samt kom genom Pyreneiska freden (1659) samt fredssluten i Aachen (1668), Nijmegen (1679) ocho Utrecht (1713) i rättslig besittning deraf. Återstoden af F. af träddes genom freden i Rastatt (1714) till Österrike. 1795--1814 var hela F. förenadt med Frankrike och bildade depart. Lys (Vest-F.) och Schelde (Öst-F.). 1815--30 utgjorde det en del af konungariket Nederländerna. Genom den belgiska revolutionen 1830 kommo Öst- och Vest-Flandern till det nybildade konungariket Belgien. -- Enligt en förordning af konung Leopold I af d. 16 Dec. 1840 skall grefve af F. vara en titel för den belgiske konungens andre son, eller ock för den, som närmast efter kronprinsen är berättigad till Belgiens tron.