Flugsvamp

Flugsvamp, Agaricus muscarius L. (Amanita Fr.), bot., en svampart, hörande till hattsvamparnas familj (Hymenomycetes Fr.), skiljer sig från öfriga "skiflingar" (Agaricini) genom sina två hyllen. Det yttre hyllet omgifver före utvecklingen hela det fruktifikativa lagret (hatten och dess fot), och under detta lagers utväxande antingen brister det sönder i vårtlika små plättar, hvilka qvarsitta tämligen regelbundet strödda på hattens öfre yta, eller ock öppnar det sig i spetsen och qvarblifver som en hylsa eller slida nedomkring foten. Det inre hyllet bekläder först skifvorna på hattens undre sida och lossnar sedan från dem samt bildar en sladdrig ring kring foten vid eller ofvan midten af densamma. Sporerna hos dessa svampar äro hvita. Den vanliga flugsvampen bildar, innan hatten utvuxit, en randad, nedtill alltid tjockare hvit knöl, som är täckt af en gropig hvit hinna (yttre hyllet), hvilken efter regeln sönderbrister i de ofvannämnda hvita plättarna på den rödgula hattens öfre, kullriga, i fuktigt väder klibbiga yta. Om svampen skjuter upp genom mossa eller under starkt regn, afstrykas eller afsköljas dessa plättar, så att svamphatten blir ofläckad. Af solen kunna äldre flugsvampars färg urblekas, så att densamma blir hvitaktig. Foten är lökformigt uppsvälld och omgifven med kranssittande fjäll. Hymeniumlagret ("fröskifvorna" i dagligt tal) är hvitt, någon gång med gulaktiga fläckar. -- Den fullt utvuxna flugsvampen kan icke gerna förvexlas med någon ätlig svamp; men det har händt, att outvecklade exemplar tagits för champignoner, från hvilka flugsvampen dock lätt skiljes genom sin ojämna, knottriga och gropiga öfverdel samt lökformigt förtjockade nedre del. Ett misstag är högst farligt, ty flugsvampen innehåller ett mycket häftigt verkande gift, alkaloiden muscurin, hvarjämte i densamma finnes ett par andra giftiga ämnen, äfvenledes alkaloider, nämligen bulbosin och amanitin (se d. o.). Flugsvampen har sitt namn deraf att bitar af densamma, lagda i mjölk eller vatten, utgöra en anrättning, af hvilken flugor dö. Man uppgifver, att somliga folkstammar i nordligaste Asien (samojeder, kamtjadaler) skulle förtära torkade bitar af flugsvampen, hvarpå kallt vatten drickes, och att derigenom ett rus, med vildt raseri, inom kort åstadkommes, hvilket slutar med sömn eller död. Flugsvampen förekommer under hösten allmänt i Sverige, i synnerhet i löfskogar. En art, som nästan endast tillhör Sveriges sydligaste landskap, är den ofläckade flugsvampen, Agaricus (Amanita) phalloides Fr., hvilken skiljes från den föregående derigenom att det yttre hyllet öppnar sig i spetsen och sålunda kommer att bilda en slida kring fotens bas. De vårtlika fläckarna saknas på hatten, hvars färg vexlar mellan hvitt och ljusgult eller ljusgrönt, stundom brungrönt. En tredje art, Agaricus (Amanita) Mappa Fr., kallad den fläckiga flugsvampen, har hyllet uppspringande på midten och derigenom qvarstannande i oregelbundet strödda bitar å den hvita eller ljusgula hatten. Dessa båda sistnämnda arter hafva en frän lukt, i synnerhet A. Mappa. De äro mycket giftiga. O. T. S.